Behöver njutning kosta? Vad är njutning för mig? Ja det kan vara många saker naturligtvis även för mig. Ofta fokuserar man på en två eller flersamhet, god middag, samtal, tända ljus och lite soft. Eftersom jag lever utanför maten försöker jag verkligen hitta njutningen i andra saker och just nu fokuserar jag på mig. Naturligtivs jag njuter av att vara hemma med min man och barn men det finns andra saker som börjar göra sig varse. En sak jag börjar njuta av är känslan av att inte känna några begränsningar. Det kommer över mig med jämna mellanrum nu när jag pressar gränserna vad gäller min fysiska förmåga. Dels för att jag vill känna vart går ribban men den verkar inte riktigt finnas. Jag känner mig orerhört rörligare plus att orken har ökat enormt vilket medför lust och glädje som jag sen delar med mig. Tex jag smäller inte av efter att ha plockat saker efter barnen en hel kväll utan har fortfarande energi. Jag gick ett step pass i tisdags för det inte blev någon dans. 45 min ren intensiv kontidion. Jag var så Duktig och förvarande instruktören att jag kanske inte had ork och att jag är nybörjare plus att jag har dålig energi för jag soppar. Kraften kan ta slut tvärt. Men jag har i alla fall varit på hennes pass 1 ggr för 1,5 månad sedan och jag vet att det är avancerat.  Hon varnade mig men tyckte jag fick vara med.  Men där fick jag mig en tankeställare. Jag var med hela passet och hade hög intensitet rakt igenom. Jag var INTE den som la av först. Eftersom jag tycker det är superkul med kordinationsövningar så njöt jag fullständigt av musiken, tempot och faktum att jag verkligen orkade utan att känna att hjärtat var på väg ur kroppen. Jag njuter av tanken att jag snart kan rymmas i en gunga på lekplatsen. Det är möjligt att jag redan kan det för jag har faktiskt inte testat och det ska jag nog göra. Jag vill gunga högt med mina barn. Summan av kardemumman så tänker jag varje dag på njutning och försöker hitta andra värden och upptäcker andra njutningar som handlar om FRIHET!

En annan intressant sak jag har upptäckt som kommer att bli dyrt och kul är att den här kroppsminskningen blir ju en ny garderob men även nya skor. Jag provade sommarskor i går hemma, de gamla och de var i storlek 39. Stora och glappandes och jag tänkte fan nu har jag inga skor ju. Var i valbo med vännina Å och provade 38 or. De satt som ett smäck. Det hade jag INTE räknat med att fötterna skulle krympa en hel storlek. Så det blir nog att ekipera fötterna också. Jag blir helny. Nya kläder. nya skor och nya stödstrumpor, ja det sistnämnda känns ju öken men ett måste.  I dag är det i alla fall 30 april. Mitt mentala mål var att jag i dag skulle väga 90 kg jämt och jag är nästan där 90,8 kg visade vågen i morse så nästan. Till 31 maj är planen på 80 kg men jag vet att jag inte går ner 2 kg per vecka men jag försöker ställa in huvudet mentalt på att jag ska ner dit så kanske hjärnans impulser kan vräka fettcellerna och vips väger jag 80 kg. Nu ska jag ta sats med sopperiet och att överleva denna storhelg med allt vad mat och umgänge heter. Jag kommer att greppa stavarna och ut och trava för att stärka min mentala styrka. Dax att hoppa ner i arbetshögen.

Ja nu har man blivit besiktigad med lupp på sjukan. Det verkar som att alla mina prickar/fält är blödningar. Jag har ju väldans mycket åderbrock som trots viktminskning kommit fram och de blir hårt ansatta av den träning jag gör. *måste du träna frågade sköterskan? ÖHHHH ja det måste jag det är en del av den mentala orken. De var positivt inställda till XV som koncept och hade rekommenderat patienter till detta. I mitt fall får fortsatt träning bli med stödstrumpor och sen till hösten när jag nått min vikt fixa bort åderbrocken med operation. Jag har ju så mycket så sköterskan utbrast men det här får du nog gör med narkos för det är en hel del. Så jag kom därifrån med en internetsida med färgglada stödstrumpor man kan köpa där. Skulle dock vara observant om det kommer fler blodsprickar på benen och känna efter.

 Har varit på XV möte och varit sur. Den så annars positiva Tess blev grinig. En äldre madam gnällde och gnärpte och bara pratade om hinder när det gäller att köra helfart och att hon bara var tvungen att ha en hårdbröd macka i går. Tillsist blev jag jävla sur och sa till henne att hon bör ta en funderare på om hon är moitverad till detta eftersom allt bara är problem. Hon fick inte ens till att hinna pulvra på jobb. Öhh...det tar tre minuter??? Vatten, skak öppna hålet svälj! Jobbedax!

Ja då var det dax igen att avlägga nån sorts rapport för hur veckan varit viktmässigt. Eftersom jag blivit fixerad vid vågen så har den hoppat hit och dit kan jag säga. Gick ner dö mycket på 4 dagar för att sen gå upp och till i dag har jag gått ner i detta igen. Känns hur segt som helst att gå ner samma halvt kilo två gånger. Det känns som man får kämpa dubbelt upp i synnerhet när det gäller träning. Men det är så med *the red week* Nåja jag har i alla fall tappat 1,8 kg totalt denna vecka och vågen visar åter 91,3 kg. Så dryga 28 kilo har det blitt eller närmare bestämt 28,2 kg. Hade i mitt mål att väga 90 kg efter valborg och jag närmar mig och jag är ju inte där än så vem vet vad som händer till på fredag. Nåja det närmar sig men små steg.

Bara för att jag ska fatta så omvandlar jag det till Marabou 200 grammare och det blir då 141 och halv stycken eller nästan 47 stora bregott askar som lämnat min kropp. En hel del fakstisk. Prickarna då. Jodå de är kvar. Sitter i valet och kvalet om jag ska ringa distriktan eller om jag ska vänta ut dem. De kliar inte i dag i alla fall eller rättare sagt inte just nu. Man är ju livrädd att få avbryta soppkuren nu när man snart gått i mål vad gäller helfart. Det skulle kännas som ett stort bakslag mentalt att lägga av nu. För fokus ligger på 9 juni oavsett hur mycket vågen pekar på. Jag ska bara dit. Punkt slut. Man kan nästan förstå vad en målmedveten idrottsman/kvinna går igenom för att härda ut. Man är så uppslukad av vägen dit och fokuserad och omgiven av murar för att inte någon eller något ska komma åt en när det gäller frestelser eller förstöra vägen fram. Med andra ord det finns inget annat. Jag har börjat att mentalt förbereda mig för att de i min familj ska börja äta före mig och att jag ska härda ut en stund till. De är ju redan stickor min svägerska och svärmor och har väl några kilo kvar innan de börjar äta. Jag vet att de kommer heja och hurra mig fram men när man gjort en sån här resa tillsammans med blod, svett, skratt, tårar och ältande så känner man att man reser tillsammans. Jag vet att deras mål station närmar sig och jag kommer få uslas en stund till. Vi hade ju olika utgångspunkter. Men det är nog bra att brottas i detta och glädjas åt deras lycka och min kommande lycka och framförallt det lyckorus jag glider på nu. Ja jag känner mig fin faktiskt och mindre. Toppen på lyckan blev när jag provade vänninans strech jeanskjol i storlek 44  helgen från H&M. Jag kom i den, hade svårt att andas men jag kom i den. Det är skillnad från 54/52 som jag hade för 15 veckor sedan. Resan fortsätter!

Jaha nu tror ju jag det värsta. Hittade några blemmor eller röda utslag på  benen. Min första tanke var jävla myggor men i dag tänker jag inte så för de har blivit några fler, röda, platta kliiga. Så typiskt mig har jag nu googlat på allt som handlar om prickar, hudcancer och annat man kan få på kroppen. Skabb är väl typ det enda jag inte tittat på. Men jag hittar inget som passar. Undrar om jag fått nån reaktion på sopporna efter 15 genomförda veckor. Konstigt att de bara kommit på benen men det är ett 10 tal i varierad storlek. Konstaterade att benen ser ut som en smurf med vattenkoppor, eller en karta med många floder där orterna är utmärkta med röda prickar. Ja välj själv det som fantasin tillåter. Så ser det ut med åderbrock och prickar. Okej jag blir orolig i alla fall. Rädslan är om det är farligt eller om jag måste lägga av med sopporna. Nåja jag ska väl ringa distriktan och visa benen. Nu ska jag kolla in kudden. Blev en lång dag och det känns som jag inte varit hemma länge..drog 6,30 och kom hem 20.30 Träning, jobb, kör med barnen, affärn, packa upp, packa in maten, packa ner barnens väskor för i morgon, plocka fram kläder för alla tjejer, sanera köket tilsammans med maken. Klockan blev 22 när jag slog ner rumpan. Dö trött och ska ladda för en ny dag. Morgondagen lär ju bli intensiv. Jobb tidigt, XV möte på lunchen, mera jobb. Ska på möte för att säga upp vänninan Å från hennes jobb, träna och hämta mätta barn hos Å vid 18.30 tiden, gosa och natta barn. Packa och plocka inför onsdagen. Ramla i säng, och nånstans ska distriktsköterskan in..Jaha. Det blir en fin nöt att knäcka. Ja nu är jag sol och kvist i några dagar när mannen är borta. Iofs är vi ganska många bandänkor kvar här när killarna åker och lirar...och vi är ju vana. Kräver bara en smula planering. Nä nu går klockan. Dags att natta. John blund är på väg med sitt mångrus.

Här ovan är mina före och under resans gång bild. Den översta är bara nån vecka före jag startade med Xv alltså i julas och den undre knäpptes i helgen. Ja det syns ju en del. Kompletterade mitt bildarkiv i bikin och det är grotesk skillnad när man ser sig själv i underkläder. HUGA! Men det bjuder jag inte på här. Nåja ska börja äta 9 juni så thats it!

Helgen har varit enormt skön. Sol och dröna och fixa i hemmet och allmänt umgås. Cornelia har bara cyklat för glatta livet och hennes storasyster har gjort sitt och cyklat. Det har varit skönt på alla sätt och vis. Värst har varit alla mygg och humlor som finns. Inte för min del men barnen skriker ju åt alla kryp och vi försöker att lära dem att leva med detta och att livet är sådant. Men men. Veckan som kommer blir hektisk och intensiv trots att det är långhelg om några dagar. Det känns tufft att maken är i götet och spelar i några dagar så jag och mina tjejer är sol och kvist. Nu har jag gjort min plikt och satt ut bilder. Resan fortsätter och soppandet lika så. Dax att ägna en liten stund till maken. Ciao från TV soffan!

I dag har jag varit fullständigt urlakad på energi. Vet inte varför men kanske är det Qvinno kroppens cykler som jävlas.  Startade på gymet i morse där jag kännde att ben och armar var som betongklumpar. Orkade inte riktigt och beslutade mig för att ta det lite lugnt. Dagen på jobb var lika orkeslös trots en hög stress och belastning. Härdade ut hela dagen men kom på mig själv senare på eftermiddagen att jag googlat på godis. Satt och stirrade på alla karamellar på skärmen helt absorberad av detta tills en kollega kom in coh gapskrattade. Fattar inte själv vad som hände eller vem som tog över min kropp just i det läget. Jag är i en väldigt fixerad period av mat och receptböcker. Jag var det en sväng i mars men sen lugnade det sig . Nu är jag där igen. Jag förmodar att man blir sån men att vråålstirra på massa lösviktsgodis verkar ju helt galet. Nästan så man blir rädd för sig själv. Tänk om godismonstret tar komandot över min kropp och poff så ser jag ut som förr. Detta är ett hjärnmonster jag måste förinta och vräka från min själ. Hur som helst så lämnade jag jobbet sent pga lite akuta prylar som dök upp såklart denna fredag. Wacko Jacko hela dan!

Väl hemma så träffade  jag mina älsklingar och vi har myst och faktiskt så jag och min man suttit på gatan i på varsin stol och tittat på tjejerna som cyklat i flera timmar. Har upplevt lite solnedgång och det var hur rogivande som helst. Denna cykelstund var dessutom var det inte vilken cykeltur som helst, för vår minsting beslutade sig för att  hon KAN cykla idag. Och vad händer. Jo hon cyklar utan stödhjul och hjälp. Så stolt man kan vara som förälder när ens barn tagit en milstolpe i och med att de lärt sig cykla. Nu är inte hon liten längre och helt plötsligt har jag inga små töser. Hur som helst när vi satt där så kom grannarna ut med sina fredagsglas och ville prata. Så vi blev nog kvar extra länge. Treviligt med våren när folk vågar sig ut ur huset så man får skvallra lite om de andra grannarna. Nu är vi lagom frussna och har precis gjort en brasa trots att det ändå är ganska varmt ute.

Nu ska jag sitta och leta bilder, före och efter bilder som jag tänkt att lägga ut.

Ps jag måste bara få tillägga en sak, idag har vi haft ganska varmt för att vara här ca 19 grader. Och vem i hela stan går med en tjockjacka. Jo jag. Fryser och huttrar. Ska det alldrig sluta inte ens när det är varmt ute. Jag i fodrat fodral och alla andra i kort ärm??? Måste vara en märklig syn. Kanske är det mig som de upplever som wacko jacko???

Ja nu har det verkligen skett under. På många år (minst 10-15 år) har jag verkligen inte sett mina knän, alltså knäskålarna när jag stått upprätt och glott mig i spegeln. De har varit ingömda i ett eller flera lager av mänskligt svål. Visst jag har identiferat dem när jag böjt knät men vad tusan jag har sett knä lös ut när jag haft sträckta ben eller väldigt michellin aktiga ben. Men som av en händelse kl 06 i morse så såg jag dem, eller rättare sagt upptäckte att vad tusan jag har knän som syns. Två stycken är det också ett på vardera ben. Så coolt och så häftigt och en viktig upptäckt för att medvetandegöra vad jag egentligen håller på med eller vad som håller på att hända. Tänk vad små delmoment blir avgörande för den mentala motivationen. Jag är överlycklig över mina knän och börjar mer och mer känna att jag följer norm för hur människan ser ut och då är jag på inga sätt som helst smal, spinkig eller så. För att bevisa detta ska jag absolut fixa bild på mitt stora jag och mitt hälsosammare jag som jag är i dag. Dessutom känner jag mig extra fin i dag. Väninnan Å har sytt om två Gudrun Sjöden tunikor jag köpte i höstas som jag vägrat ta på mig för de blivit stora och när det blir stort och bylsigt så känner jag mig stor. Hon tog sats igår och tog fram saxen och fixade till dem. 12 cm togs bort. Jag älskar dessa tunikor och jag är dö glad i dag som fick njuta av en av dem. Ja jag känner mig fin just nu och det är en skön känsla!  Då mår man bra trots allt oroligt runt om en.

I övrigt är det hektiskt på jobb. Det kryllar av arbetsuppgifter och jag tror jag skulle kunna jobba dygnet runt med mina kollegor. Det är verkligen tur man har tider att passa efter kl 17 för annars bidde man kvar här sittandes på rumpan i mitt havsblåa kontorsrum. I morgon bitti blir nog semestern klar för då ska sista debatten upp till ytan. Det blir till att hålla i hatten för jag tror det kan bli en djup tystnad när chefen frågar om vi har funderat något på förändringar. Blickarna kommer vandra upp och runt och munnarna kommer förbli tysta. Och det är ovanligt för alla är pratglada i normala fall. Nåja det blir hur det blir. Struntar i vilket just nu. Jag har grubblat fram och tillbaka för min del och har en reservplan som inte OPTIMAL men tvingas jag ändra så är det ändå den näst bästa lösningen med hänsyn till semesterplanerna i Malmö.

Ett fång av rosor till vänninan Å som Tack!

Ett fält av kaktusar till semesterlistan. Ja jag måste ta den ännu en gång! Hoppas jag slipper nominera den fler gånger.

Efter att ha 14 soppveckor bakom sig och den 15:e på gång så får jag säga att det går neråt med varierad hastighet. Denna vecka loosade jag mycket på slutet. Kroppen är otroligt märklig men jag har slitit och chocktränat i joggingspåret med stavarna i kombination med dans och gym. 93,1 kg var vågens resultat i dag, alltså en minskning på 2,2 kg. Total minskning 26,4 kg. Så nu fick jag kompensation för förra veckan. Jippi. Måste ha kommit in i någon större förbränning. Igår var jag så allt igenom slut, neutral, trött hade kunnat somna sittandes hela dagen. Längtade våldsamt efter sängen hela dagen. När väl kvällen kom kunde jag INTE somna??? Låg och vred mig i över en timme och tror jag somnade efter kl 23. Kroppen var på gång men inte mina ögon som bara ville blunda. Det är en läskig känsla det där för jag var verkligen slut hela dagen och så frös jag hela dagen trots 7 grader ute. Sa till vänninan Å att jag kommer få ha tjockjacka på mig tills det blir 20 grader varmt och vantar för jag fryser hela tiden i stort sett. Utom när jag själv eldat i braskaminen men då brukar vi ha 26 grader innomhus. Då trivs jag. Har fått påbackning om att ta fotografier, före och efterbilder så jag ska nog ta sats nu när jag närmar mig 30 kilos gränsen. Man kanske blir mer medveten om hur man ser ut, ja om allt det där alla andra pratar om men som man inte riktigt förstår. Jag blir lika förvånad varje gång nån kommenterar mig. I övrigt har vi det bra. EN superslitig vecka på jobb och vi ska ha krig om sommarsemestrarna. Hade ångest över detta och vete fan när jag ska ta ut den. Funderar allvarligt på att kasta om hela skiten, men sommaren tar ju slut så fort då. Vill ju gärna ha mer än 2,5 vecka tillsammans med min man plus att vi ska resa i väg och det är så jobbigt att känna att man måste hem och jobba. Skulle vilja slappa och känna att det blir som det blir och vi åker dit vi vill, när vi vill och inte för att jobbet kallar. Jag önskar innerligt att jag fick åtminstonde 4 veckor ihop men då får jag nog ha semester i juni eller så. USCH tänk att en sån positiv sak blir så negativ. Känns faktiskt inte kul för fem öre. Vi är flera på jobb som känner samma sak, vi skiter i det, i semestern alltså. Nåja nu väntar jobb på mig. Dax att fixa.

Det var länge sen jag gav en stjärna till någon och det gör jag till min man som varit ute och stavgått två kvällar på raken. Duktiga han. Han har fått sig en tankeställare eftersom flera personer i omgivningen har en vacklande hälsa och han har en dåligt arv att brås på. Hoppas han håller i det.

 Dagens taggigaste kaktus går till semesterlistan!!!