Fredag kväll började jag fundera på varför det kliade i mitt hår men jämna mellanrum. Sagt och gjort, på lördagmorgon blev jag luskammad och det visade sig att jag hade en loppkoloni som heter duga. Usch. Barnen lika så och min man hade också fått sin beskärda dos. Våra extra hade drabbats. Sagt och gjort. Ner på apotek och hamstra vad de hade lusmedel, hem fixa lunch till mig och 4 små damer. Peppe var ju i väg och spelade. Han blev förskräckt när jag berättade att detta är ingen vanlig lörda utan en LUS Lördag. Han fick panik och vråla lätt i telefonen. Sen började apparaten med att förinta de levande lössen på oss alla inklusive min man och vänninan Å som i blotta förskräckelsen tog sig upp ur sin dvala. Det tog sin lilla tid med alla barn och mig själv. Mitt i processen kom min make hem och han hämtade rakapparaten och hela rasket åkte av. Sen drog tillbaka och förmodligen chokade sina spelkamrater. Någon storbandsfest blev det inte men jag och tjejerna gick ut på gatan och jag planerade att vi skulle heja på alla och ta ett glas vin och gå hem. Pyttsan...jag gick och lade mig kl 4. Himla trevliga grannar och himla trevlig stämning och jag blev så där himla trevlig..som i grund och bottern egentligen var skit trött. När jag försökte gå hem första gången så kom min make hem från sin fest..ja och resten kan ni väl räkna ut. Idag är det baksmälla som gäller, sjuka och febriga ungar, döda löss i hårena, men det är trots allt solsken ute. Försöker uppskatta dagen ändå...

Skönt att det är Fredag. Var såååå supertrött i morse och naturligtvis hade vi en lite sammandrabbning. Nåja mest jag som drabbade för jag var sur som fan. Hade fullt upp med att komma igång själv och fixa sig till jobb plus att jag fixade i hop det mesta med barnen, kläder väskor, matsäckar, frukost, av med frukost, påklädning och tandborstning . Min härlige make ville inte vakna trots tjat och tjat så jag gav upp och lät han va. Smidde en plan om att bara lämna huset och låta han får sova bort dagen men insåg att jag inte skulle hinna lämna alla barn eftersom jag har en viktig tid på jobb i dag. Men jag hade god lust till det eftersom det känns som jag har en tonårsunge hemma på mornarna som är morgonsur plus två små tjejer som är lyckliga kl 06. Tjejerna var ju himla undrandes varför inte pappa var upppe. De frågade mig om inte pappa ska äta frukost. Nä han får skylla sig själv när han inte går upp när jag säger till honom. Då blir man utan. En kvart innan avfärd går jag in till sovrummet och säger nu är det 15 min kvar tills du ska åka. Va, hur kan det vara så lite tid utbrast han. Jo sa jag för att du skiter i att gå upp när jag väcker dig. Sen vände jag på klacken och gick, dödsirriterad. När han väl kravlade sig upp så stod barnen färdigklädda för avfärd. Usch det var en trist start men dagen har utvecklat sig och blivit bättre under dagen. Jag har givetvis pratat med min man under dagen så vi är inte osams utan har lite morgonrutiner att bena i detta om jag nu ska kunna komma i väg tidigt för att kunna hämta barn tidigt.

Vad händer i helgen. Jag och tjejerna ska ha helg i hop. Pappan ska mest ägna sig åt musik och vi har inte tid i hop förräns på söndag men då måste jag i väg och fixa födelsedagspaket till Elviras födelsedag för sen finns det inte tid till detta innan hon fyller. Nästa helg blir det inte heller något för då ska jag och tjejerna åka till Hallstahammar. Meningen var att Peppe skulle med men har fått en spelning. Jag ska på klassträff med den klassen jag gick i låg, mellan och högstadiet med, plus att alla gamla lärare är med. Det blir ju spännande så vi får se hur det går. Är lite nervös. Lär ju inte känna igen någon. Så då åker vi fredag och kommer hem söndag kväll beroende på om jag är bakis eller inte. Hade ju tänkt att festa lite för det är heldagskalas detta. Men nu när min tilltänkta chaufför inte är med så blir det inte så...varannan vatten sägs det.

Vad ska vi göra i helgen: Vi ska baka till Elviras kalas och sen ska vi nog hitta på något bara jag och tjejerna. Cyckelutflykt brukar vara poppis med picnic.  Lutar väl åt det. Sen ska vi kanske ta en tur på storbandsfesten men vi får se hur det känns i morgon. Nu är det i alla fall tur det är fredag för nu är jag supertrött och seg och ska härda ut 3 timmar till. Har lite att stå i. Får en praktikant från Mittuniversitetet på måndag så jag ska väl förbereda lite antar jag.

Adios!

Har inte bloggat på ett tag för att det hänt så mycket med Elviras skola där det råder ett mindre kaos pga personalbrist men har ringt rektorn och uttryckt min oro över barnens trygghet. Våra extrabarns mor och far har hamnat i en ny kämpa tid där vänninan Å:s man ligger på sjukan i Gävle efter ett nytt anfall natten mot lördagen och Å själv är inte i något gott skick. Min härliga man som skar sig tummen rejält och fick sy 5 stygn i söndags bara för att vi beslutade om att rusta köket. I iverns hetta så tar han förskärare till hjälp och slinter. Just nu är vi också 4 barns föräldrar med allt vad det innebär med lämna, hämta på dagis och lite mat och dyl på kvällarna. Och när de sover då målar vi köket så det är ganska rörigt men målningen är någon sorts terapi istället för att slänga sig ner i soffan och glo eller surfa.  Köket blir enormt ljust och fint, tyckte det var ljust innan med aprikos men den vita färgen gör susen. Blir skitsugen på att fixa till köket med färgdetaljer i rött nu. Vitt, rött och ek är den långsiktiga planen. Nu blir det vitt och fräscht i alla fall och jag har ju röda köksstolar än så länge. Det blir väl röda gardiner till jul. Nåja vi får se. Det som oroar mig lite är inför helgen. Peppe spelar torsdag, fredag och lördag plus att det är en storbandsfest som är förlagd senare på lördag kväll direkt efter 6 timmars repet och dessutom inte alls barnanpassat. Har gnällt som fan på detta och tycker det borde finnas nån som tänker på barnen och inte tänker gubbigt med flinten.  Det är ju trots allt större del yngre karlar än gubbar i bandet just nu och många har barn. Jag undrar just hur många som tycker det är en god idé att äta mat kl 20 med barn en lördagskväll. Dessa fester ska vara i familjeanda men icke nu. Usch så jag surar. Få se om vi ens går jag och tjejerna, kanske åker dit och hem en stund i alla fall. Nu ska jag ha möte med arbetsgruppen. Ciao från kaoset och gnäll röven

Två ikoner för vår dag är bilden ovan. Man och kvinna möts! I dag är det en sån där dag man bara måste komma ihåg och helst fira. Jodå har tagit reda på att denna dag som är vår andra bröllopsdag kallas för bomullsbröllop( jag googlade). Fira med bravur har vi ju tänkt att göra varje år som sig bör och lagom tills vi ser att det börjar närma sig och fantasin börjar rulla om lyxigare tillvaro så inser man att den där plånboken är allt för tom och dammtussarna flockas i myntfacket. I går kväll tittade vi djupt ner och insåg att barnbidraget inte kommer förräns i morgon. Jaha men nått måste vi göra förutom  att jobba bort dagen och göra den till en vanlig tisdag. Med delar av facit på handen har jag fått två underbara rosor av min man och ett kärleksmeddelande i romantisk anda. Han hade visst rånat sin spargris och betalat denna bukett med mynt. Mannen i blomsteraffären hade dragit på leendet en hel del. Jag blev mäkta överraskad för vi hade inga pengar. Sen hade vi rasslat i hop till 1 kg räkor på Lidl som bara kostar strax över 30 kr. Tur har vi att vi har en pava vin i vinstället. Så det blir heta räkor i ugnen med vitlök och olja, bröd och vin och sen hittade jag ostar i kylen. Tur vissa livsmedel har lång hållbarhet. Eftersom vi har toppenväder här har jag varit ute med vänninan Å och tagit en prommis vilket inspirerade min man som nyss kom hem efter en stavprommis. Duktiga oss! Bastun är på och så fort kidsen sover ska vi basta, bada i poolen och äta räkor och dricka vin. Vilket firande det blir. Hoppas planen håller. Nu ska jag ägna mig åt min underbara make.

Nu börjar det kännas som höst här uppe. Höst tecknen börjar visa sig allt mer. Idag när jag var ute så blåste det blad i luften, precis som när träden börjar släppa sina blad. Lovar att vi inte har ett endaste blad på träden om en månad i alla fall om det fortsätter att vara så här kallt. I natt har termometern krypit ner till 6.5 grader och det har varit ca 13 grader hela dagen med blåst och regn. Det är väl höst tecken om något. Ett annat höst tecken är att semestern nu är slut och jobbet börjar på allvar utan några större avbrott. TRÅKIGT men nödvändigt. Vet att det går av bara farten när jag kommer i väg dit. Har ju en ny utmaning att se framemot att ha en praktikant som läser socionomprogrammet under hela hösten. Tack och lov att jag är flitig för jag har gjort upp en preliminär plan för henne redan. Fixat datautbildningar och lagt upp ett prelschema, men det lär kännas att man har en skugga hos sig konstant. Tjejen verkar pigg och alert så jag tror det kommer att sporra mig. Ett annat höst tecken är att vi skördat frukt i vår trädgård. 4 lila söta plommon blev det. Om nån vecka har vi äppelträdet klart och om ytterligare nån vecka kan vi skörda 3 päron. Kul att trädgården bär frukt. Vi har ju redat skördat hallon och mängder av vinbär.

I dag har vi inte gjort speciellt mycket. Väckte barnen 7.15 för att träna och vända på dygnet men den lilla damen var redan vaken. Elvira fick jag dock väcka och det var nödvändigt. Hon somnade ju supersent i går och det håller inte idag. Själv sov jag bedrövligt dåligt. Mådde dö illa igår och kunde inte sova, tror det är pga mina hormoner jag äter nu. Sen var det fullmåne och inbillade mig massa spöksaker och dessutom var min habibi(älskling) och spelade och kom hem närmare kl 2. Har ursvårt att koppla av i huset när han är borta. Sover i korta stunder och vaknar och lyssnar. Kan inte slappna av alls. Bävar redan för de dagar han är bortrest kommande vecka. Tur det är en natt med det räcker för mig. Lär ju vara trött som tusan efter den natten. Sen har det varit lek, badande i badkaret. Tjejerna badade över en timme och de såg ut som russin. Själv var jag vänninan Å ute och gick en tur. Babblade om ditt och datt. Jag överrumplade med att vi skulle utöka och förändra sträckan lite för att puscha henne lite. Hon gillade det inte först men hängde ändå på och jag tror hon kännde en stor vinst över att ha gått en annan tur och sett lite annat. Med små myrsteg kommer vi på sikt kanske gå hela eller större delar av rundan.  Älskar att gå nere vid sjön och det vet jag att hon definitivt gör så det är värt allt att vara draghjälpen. En vacker dag är det kanske jag som behöver draghjälp av olika anledningar och då står hon där och rycker tag i mig.  Efter lunch tog vi cyklarna till vänninan Å och hennes familj för att äta efterrätt. Peppe var i stort behov av att spela inför kommande rep i kväll och konsert i morgon. Storbandet har fått stipendium och delar av bandet ska spela på en stipendiekonsert i morgon kväll.  Han är rent stingslig och förmodligen jävligt trött efter i går kväll. Men jag lät honom sova till 11 så han har fått sova en del. Men fattas musiken för honom blir han tvär och sur. Märks även nu i kväll då han blir arg och vrång eller rättare sagt fräsig på minsta lilla. Tur att han ska iväg och repa om en timme. I alla fall låg jag under en filt hemma hos Å och glodde på OS och svulstade glass och kolasås och te och barnen svullstade själva och lekte som tokar. De får visst aldrig nog av varandra dessa 4 tjejer som är så tajta att de kunde vara syskon. Peppe ringde efter 2 timmar och undrade försynt om vi inte skulle komma hem för nu var vi välkomna. Sagt och gjort så satte vi oss på cyklarna och nu var det spöregn att ta sig hem i. Elvira tyckte det var läskigt att cykla i regn. Cornelia åkte med mig så hon njöt och fnittrade. Väl hemma har vi bara ätit, packat väskorna, förberett morgonens mat och ska strax hänga tvätt framför braskaminen som är kokhet. Sen ska det nattas barn om en stund och själv ska jag mentalt ladda för att vara en god stabil mor och lugn, logisk och strukturerad socialsekr.  Det fungerar nog bäst med ljus, film och en god macka med te.

Dagens nytta är att jag gått med stavarna effektivt i dag. Älskar stavarna och den helhetsträning som det ger.Vill verkligen pracka på alla jag älskar stavar och få dem att inse att det är fantastisk och trevlig träning ute i det fria. Kanske blir det årets julklapp till nära och kära fast JAG VET ATT FLERA redan har stavar hemma som bara behöver dammas av. Summering av veckan så har jag verkligen rört mig minst 30 min varannan dag den senaste veckan. Har känningar i knät men inget i foten. Håll tummen för att jag kan hålla i detta. Det är i alla fall en början till förändring att bygga upp lite muskler.

Sitter i kväll, en lördagskväll som denna, helt ensam. Grannen har kräftskiva eller liknande och skratt, musik och sorl hörs. Kul för dem. Min älskling har åkt i väg på sitt gig. Han var i vanlig ordning ursnygg när han åkte, klär sig så fint när han ska spela och är i dessa längen ovanligt fåfäng. Nog för att han är till viss del mån om hur han ser ut till vardags men det är stor skillnad när det är en spelning. Han är en läckerbit helt enkelt, en ljuv smak för alla sinnen med sin speciella spel glimt i ögat, 3 dagars läckert skäggstubb och håret i lite rufs. Cornelia sover och Elvira är smått orolig och har svårt att sova med tanke på den stundande måndagen. Hon ligger hos mig i soffan nu.  Elvira har dessutom vänt på dygnet, lika hennes mor så i morgon bitti blir det upp i tid för att träna och komma i någorlunda fas till måndag. Jag dör annars när klockan ringer 6. Jag tror även barnen smäller av när jag väcker dem 6.30 så det är bara att hugga tag i det och böra öva. 

I dag har jag faktist haft en form av ångest framförallt på förmiddagen. Jag kännt krypningar i hela kroppen och lätt för gråten. Det hade kunnat vara PMS men tyvärr är det inte det utan något annat. Jag tror viss del handlar om stress inför den vardags hysteri som ska komma med jobb, stress och jäkt. En mycket stor del är även mamma nervositet över att ens flicka ska bli större. Känner igen detta tillstånd eftersom jag hamnade i det inför barnens dagisstart. Det är egoismen i mig som fortfarande vill att de ska vara små och beroende och man ska vara behövd.  Rädslan över att det känns oskyddat och okontrollerat med skola jämfört med dagisets trygga vrå.  Hur ska de ha koll på alla små i badhuset när de går på simskola??? Hur har de koll på den stora skolgården där det blandas små och stora?  Finns förmodligen inga fröknar som har någon som alls koll mer än räknar in barnen. All tillit måste gå till Elvira. Hoppas verkligen vi förberett henne så gott det går. Många känslor kryper i mig och i perioder kommer en tår.  Känslan är med andra ord inte alls med på att släppa väg barnet till skolan. Den logiska delen är helt med på noterna  och helt överrens om att det är skoldax och att utvecklingen måste gå vidare och att det är skönt med att hon klarar mer själv och självständigheten utvecklas. Peppe och jag pratade om detta och han verkar känna lika vilket är skönt för då kan vi stötta varandra som föräldrar till vår älskade bebis som blivit stor. Vi pratade i dag om att vi minns när vi kom hem med henne från BB och ställde henne på köksbordet och fattade i princip inget. Vi garvade och grät över att Peppe knappt vågade vrida på ratten för att köra hem sina bebisar som om det vore okokta sköra ägg. Ha ha. Nåja vi får ta en dag i taget. Detta kommer att bli vardagsmat sinomtid. Vi är ju fortfarande nybörjare även som föräldrar.

 I dag har vi bara varit, gjort lite pyssel här hemma men ytterst lite. Skönt. Sitter i soffan och funderar på att slå på en film, tända några ljus. Ska först bära in Elvira som somnat kloss i kloss med min arm i soffan, nu medans bloggen skrivits. Äntligen har hon kommit till ro. Peppe kommer inte hem förräns i natt så i morgon ska han få sovmorgon. Sov gott alla stjärnor för i dag är det i alla fall stjärnklart.

I dag har jag försökt att inte göra så mycket alls men med facit på handen har det ändå blivit endel. Tänkte samla energi och dröna men icke. Åt frukost, slängde in en maskin tvätt som jag ännu inte hängt men kvällen är lång. Tog sedan bilen och tjejerna till Gävle sjukhus för att lämna svägerskans kryckor på Akuten. Tog 20 min. Fick bli arg för att få lämna tillbaka dem för jag hade inte med ett speciellt papper som krävdes som patienterna ALLTID får när de får hjälpmedel som så många behåller som sin egendom. Jag deklarerade att vi tänkte återbörda kryckorna då vi är goda medborgare men att det där speciella pappret inte finns och att just den här patienten inte hade en tanke på att hålla koll när man är mitt i ett smärto träsk. Att patienten bor 80 mil härifrån gör att hon inte kan komma själv. Jävligt irriterande och tröttsamt så att tanken fanns att jag åker hem med kryckorna. Sköterskan hittade svägerskans uppgifter i en pärm ( vaddå papperslöst samhälle) och pustade och stånkade över att jag åter inte hade den där speciella lappen, såg även frågande ut på mig om jag verkligen skulle kunna lämna tillbaka dem. När jag slutligen bad om en kopia på återlämnandet trodde jag hon skulle smälla av sin tunga arbetsbörda. Till sist fick jag kopian. Irriterad åkte jag därifrån med mina tjejer för att styra kosan mot Valbo och Toysrus för att spana in vilka leksaker som önskas till födelsedag och julklapp. Elviras högsta önskan är en tvåhjulig sparkcykel som är rosa och Cornelia lika så.  Vi var i leksaksaffären i minst en timme och gick och klämde på nästan alla saker. Nu har man i alla fall uppslag till paket och jag konstaterade allt som kostar 500 kr eller mer verkar ju duga..Moahahaha. Köpte iallafall lite mer legobitar hem vilket uppskattades för de är inne i ett legobyggande. Det är bara på den affärn de har fria legobitar som inte ska bli något speciellt utan det är bara fantasin som sätter gränsen.

Tog bilen hem till Sandviken och mötte upp min arbetande make på Mc Donalds. Vi lunchade hela familjen och splittrades när vi åkte hem. Väl hemma spöregnade det. Jaha, vi lär ju inte cykla runt i dag i alla fall. Barnen var legosugna och leksugna. Elvira ringde till kompisarna Lovisa och Klara och frågade om de ville komma och bygga lego och käka glass. 20 min senare var de på plats. Nån timme senare kom deras mor vännen Å med nybakta choklate chip cookies. Hon hade haft i bitar med dajm. Gissa hur gott det var. Hysteriskt. Vi fikade på altnen under regnsmattret, hade varsin filt,drack massor av persiskt te och åt kakor och pratade, läste gudrun sjöden katalogen framlänges och baklänges många gånger och fantiserade. Peppe kom hem en stund och hade köpt mitt favoritvin Café Culture från Syd Afrika. Naturligtvis öppnade vi flaskan på direkten och tog varsit glas jag och vännen Å. Mysigt och just det här glaset smakar så bra, under en filt på altanen. Barnen lekte med lego och kurragömma och mera lego. Klockan rusade så helt plötsligt var kväller och middag skulle tillskapas. Tur man hade färdigt tacoköttfärs i frysen. Plockade fram och micrade, sen åt alla 4 barn. Efter detta var det dax för myset som bestod av jordnötsringar och nötter allt enligt önskemål. Teven gick i gång och Alfons Åberg fick rulla, en klassiker som alldrig blir förlegad.  Nu sitter ungarna i Pyjamas. Vi väntar på att pappan ska återkomma till sitt hem och sin fru och sina barn med verkar föga troligt. Han har repat 17.15 och jag tror inte han kommer hem förräns kring kl 21. Blä tycker jag om det. Kul när han tjänar pengar så jag härdar ut en stund till. I helgen ska jag bara njuta och dröna. Jag har en ensamkväll i morgon med då han ska spela det han tränar på. Tråkigt. Ska nog passa på att titta på Margot at the wedding som är en komedi kanske lite tjejig, vad vet jag. Det kommer oxå bli stavgång i morgon för både mig och min man. Jag kör varannad dagsprincipen så länge det håller och peppe borde ut en tur för att hitta må bra feelingen. Ska planera för en mat meny för kommande vecka då den är lite hysterisk, allt för att underlätta så man inte står där och stirrar in i kylen med hungriga barn och hungrig mamma som ska ha mat nu.

Just det nu höll jag på att glömma. Ringde och hetsade lite på Elviras nya skola....har inte hört något eller fått någon info om vad som ska ske och hur det ska ske. Nybörjarförälder som jag är så tänkte jag vad fan jag ringer om jag ska ro i land nästa veckas planering. Tur var nog det för det blir ju inte direkt som de sa i maj när vi var och hälsade på. Det känns himla stort att min bebis som snart är 6 år börjar skolan. Det var visst både simskola och gymnastik på programmet. Ett ljus gick upp för mig och jag börjar fatta att min bebis inte är någon bebis utan tjej som börjar bli stor och ska bli större. Naturligtvis är det fortfarande endel frågetecken över hur det kommer fungera för fritidset är ren förvaring i mina ögon. Dvs efter lunch kan det vara mellan 50-60 barn på 5 personer. Idagsläget var de bara 3 förskolelärare där då assistenterna inte var anställda ännu eller var på semester. ?????????????????????? Hur ska det gå??? Inte alls??? Nu ska jag inte vara sån utan försöker ta det som det kommer men det är inte för inte man undrar. Det känns orimligt. Time will tell. Jag får anpassa mina arbetstider efter detta och även Peppe. Vi får se hur vi löser det för att minimera förvaringen. Nu är det dax att hänga tvätten som varit klar i 9 timmar.

Dagens FIS går till personalen i receptionen på akuten i Gävle som inte kan glädjas eller vara hjälpsamma och eller positiva när en god medborgare gör sina plikter. Allt är bara så jävla besvärligt.

Dagens mumma är just det där glaset vin under ett smattrande regn, med tända ljus mitt på dagen på altanen. Quality of Life.

(Cafè Culture och tillverkas av KWV, modernt och trendigt pinotage vin med en moccalukt och viss smak av detta, 89 spänn)

Har beslutat mig för att röra mig på något sätt minst 30 min varannan dag, dans eller prommis står på agendan bara för att komma igång. Förhoppningsvis kanske det ena leder till det andra som handlar om inspiration. Dansen inspirerar till max igen och det är kul att ha hittat känslan. Står och övar rörlighet mellan varven men det jobbigt när man inte har de där fantastiska musklerna. Är glad om jag orkar hålla i magen 2 min just nu utan att avlida. Ska försöka förbättra uthålligheten med detta under hösten. Har anmält mig till vidarekurs i magdans och om det fungerar med tider kanske det kan bli lite africanes oxå i rent motionssyfte. Det vore ju hur kul som helst.

Idag har vi lite sorg här hemma. Känns som hösten står för dörren för min mans sommarlov är slut och han börjar jobba i morgon. Vår lyxtillvaro som vi haft med fria gemensamma kvällar blir snart ett härligt sommarminne. I morgon drar det igång och jag och tjejerna har kvällarna för oss själva i mångt och mycket. Känns tråkigt att det gått så fort. Försöker blicka frammåt mot nya milsstolpar som känns bra och just nu har vi vår utlandsresa men vi får se om vi verkligen ska åka, nåja det är en historia för sig. Peppe var varit lite deppig och jag vet att han tycker det är enormt tufft att dra igång. Det är så mycket som ska planeras på direkten och få allt att klaffa för att kunna jobba. Sen är inte saken bättre att hans chef har lite underliga saker för sig mellan varven som skulle kunna få vilken människa att känna sig en smula jagad. Jag försöker muntra upp med att säga att det går i ett nafs och snart vet vi inget annat. Sen måste vi ta de stunder vi får ihop och se till att det blir kvalité. Vi har redan spikat in vilka dagar som är heliga under resterande av augusti och september och så värst många blev det inte med det blir säkert desto godare efter som vi har en inbokad dejt med varandra då. Nu ska jag strunta i datorn för en stund och pussa på honom och snart natta barn.