Vaknade när klockan ringde i morse 05.50 och var döende trött. Har sovit som en kratta och nästan inget. Tankarna och pirret for i magen inför dagens jobbstart. Kyligt i huset då temperaturen ute gått ner avsevärt. Satte mig i soffan och tittade på nyheterna 06 och klämde i mig en Xv soppa för att piggna till. Bra frukost för den som inte är hungrig den tiden. Men nyheter är viktigt att engagera sig i nu när man ska vara ett föredöme och ha koll på omvärden. Strax före 07 åkte löpardojorna på och outfiten för en 5 km intervalljoggingrunda som inte gick så värst bra men jag tog mig runt med mycket trötta ben som var sega efter gårdagens träning. Gjorde mig klar och packade sakerna och gav mig av till jobbet på cykel!!!!!! Jag har cyklat till jobb för första gången på fullaste allvar, har ju bara en km dit. Låste cykeln men när jag sedan skulle använda den för återresan så upptäckte jag min nöt att jag bara tagit en cykelnyckel i farten utan att undersöka om den passade. Där stod jag med en låst cykel som inte kunde öppnas. Typiskt mig när jag tar sats.....Träffade i dag drygt 20 elever med tuffa bakgrunder och nuvarande livssituationer och som försöker/förmår på sitt sätt att göra något åt sin situation,  och 5 st personal hade upprop och presentation i dag, eftermiddagen var planering och genomgång och i princip fick jag höra att, ja det är upp till dig hur du vill göra det är du som bestämmer..ÖHHHHH???????!!!! Nåväl jag växer väl in i det sen. Just nu har jag en intensiv praktikperiod på 2 veckor som jag ska dra i mig hur mycket information som helst. Jag är superslut i kväll och med ett leende för jag tror och hoppas på det här.  Kosten i dag har väl gått så där halvbra...hm de bjöd på hembakade bamsestora bullar dagen till ära och lite annat för att det var en sån lyxdag. Vad gör man man tar en och håller ett leende och jobbar med sina tankar. Ja har fått brottats med det senare i dag..Ja en dag i sänder...man blir ju inte avgiftad på en dag eller två utan allt handlar om BALANS vilket min svägerska påminnde mig om häromdagen. En bulle blir man inte stor av men 48 st blir man det av. I morgon startar skolan för båda mina barn en i 2an och en i förskoleklass och hon är supernervös i dag. vi har packat och donat och ja vi får se hur det blir. Jag ska åter till jobbet och sen blir det gymet på kvällen, tisdagar är min träningskväll. har jag tur får jag med mig vänninan Å som draghjälp för jag är totalt ointresserad och vill bara springa, springa, springa...det är kul det.

Verkligheten kommer i kapp en hur man än beteer sig. Kom på att jag var sugen på att blogga i dag, har ju pausat en tid pga orkeslöshet. Nu är frågan om jag har några läsare, kanske, kanske inte men jag skriver mest för mig själv. 1.5 månads tystnad på bloggen handlar om trötthet och prioriteringar. Jobbat och slitit och varit ganska initativlös, intensiv och väldigt kort semester där mestadels av tiden varit på resande fot(hallstahammar, kolmården, malmö, rörvikscamping på 16 dgr) och denna vecka hemma,  har försökt att njuta och skaffat input i batterierna så gott det går. Man känner att kroppen, själen hade behövt en ytterligare vecka för att bara vara....en hemma vecka men icke det. Kommer att sakna att vara med min familj jag njuter av att vara alla hemma...det känns som cirkeln är sluten när vi är tillsammas, vi fyra.

Nåväl i morgon börjar det men för min del inte med ångest över att åka till jobb och gruva sig, och det känns ju fint att säga. Det nya jobbet väntar på  mig och det känns pirrigt. Jag slängs in i en ny lejonkula helt novis om vad mitt egentliga uppdrag går ut på. Grova drag har jag men hur fan gör jag det? Men det är ju det som är utvecklande. Känns märkligt att inte vara myndighetsryttare i morgon, efter 14 långa år. Jag har inte den där högen som väntar, telefonen som ringer ner en och spontanbesöken i receptionen..just nu känns det väldigt skönt. Nejdå det enda jag vet om morgondagen är 8.30 och har ingen aning om vad som ska hända, ska jag var på plats 1 km från mitt hem. Tror jag går eller tar cykeln..haha. Känns lyxigt. Ska fundera ut något finurlig presentation av mig som jag tänkte ge eleverna på stället. De vill nog veta och ska få veta. Ska bjuda dem på ett av mina skelett i garderoben och det är att jag socker knarkar och försöker att bryta mitt senaste djupa återfall och hur kämpigt det är och är fd matmissbrukare. Jag är ju en helt vanlig dödlig jag med men min kamp lixom de är med sina vanor, beroenden och beteenden. Det gör att man kan mötas på ett annat plan i skapandet av en relation mellan två. Ska ut och dra i gång kroppen om en stund, även i dag ska kroppen fasas in i det normala livet. Semesterkilona ska bort, japp har gått upp i ljusets hastighet och min favvo  kjol sitter ÅT! Mina kilon sätter sig på rumpan direkt och sen klämmer det. I dag bryter jag inte bara min dygnsrytm utan jag ska bli duktig med mina 5 mål mat och ge kroppen näring och inte bukfylla. I dag ska jag bli normal och inte kränga, jag ska klippa kolhydraterna i alla fall de fula, vita och sockriga. Känns förjävlig denna kamp men jag gillar min kropp bara några få kilon tillbaka så kjolen känns fin och där kan jag stanna. Men jag vet att detta blir en kamp och hjärnan vill annat, den blir så inställd på att leva med kickar från mat men det gäller att lösa det där. Jag börjar i dag. Laga mat och jogging står på schemat i dag och kväll ett lightare pass på gymet för att komma i gång och dra i maskinerna...Livet är ett äventyr och man ska ta en dag i sänder. Jag undrar just om jag kan leva efter detta. Det återstår att se. Ciao!