adventskalender m 44 pkt

I dag har jag varit aktiv för att slippa vänta och tänka och känna. Var på jobb halv sju. Skrivit utredningar och haft mig hela dagen. Inte träffat någon tack och lov orkar inte höra några storys nu. Är väligt seg ihuvudet, känns som det är siram emmelanåt men det gör inget. Var lite lågmäld i förmiddags men efter lunch träningen som bestod av styrketräning blev jag adrenalinstark och på bättre humör. Skönt det känndes. Har lixom huvudet under armen och allt går lite långsammare just nu. Jobbade till 16 åkte och hämta 4 barn. Hem och fixa middag och vänta in maken. Slängde i mig min sallad och stack i väg med vänninan Å till Toysrus kl 18. Lämnade tillbaka en lavalampa som inte funka och passade på att köpa julklappar. Bäst att passa på innan man betalar räkningar. Notan slutade på 3200 drygt, och då har jag redan handlat för ca 500 kr innan . Men nu har barnen fått sitt och kusinerna med. Helnöjd över att ha köpt vettiga julklappar och inte bråte. KUL nu är jag klar med allt. Visst det är några klappar kvar som de önskar sig men något spar jag till de andra i familjen. Kruxet är hur jag ska få med skiten till Malmö. Ja det blir beresta julklappar..vi får plocka i sär allt och paketera i små paket...haha jävla terapi. Nu ska jag roa mig med att slå in 44 julklappar till i morgon. Barnen förväntar sig att tomten har kommit över natten med i adventskalendern. Ja jag har att göra..och precis nu vaknade mistingen och kräkte..förmodligen av slem i halsen...kvällen blir mycket lång. Nu ska jag sätta på julmusik och fixa med paket. Det gäller att hålla ångan uppe så kan man fly för en stund in i något annat. Glädjas med ett leende. ciao!

Årets pepparkakshus

Ena sekunden är jag starkare än starkast och andra sekunden faller jag som en känslomässig fura och gråter. I går var en ganska bra dag, hade en formsvacka innan styrketräningen men efteråt känndes det som om hela världen kunde slänga sig över mig och jag skulle kunna ta emot den med öppna armar. Njöt av lördagens konsert i kyrkan med barnen i körerna och så fick man lite andlig spis. De var sååå fina tjejerna i sina lucia linnen och minstingen som dessutom hade lurviga änglavingar. Sista året hon är ängel sen blir i storbarnskören. Efter detta var det födelsedagsmingel hos kompisar. Vi var totalt 5 familjer som frossade grillad korv och tårta och firade deras minsting och hade lite adventsmingel innan alla lämnar stan för att fira jul. Ja alla har sina familjer någonannanstans. Somnade utmattad men hade en postitiv känsla av dagen. I dag däremot var det en ren och skär katastrof. Trodde mig vara stark ända fram till kl 11 för att sen falla ner till avgrunden. Stack ut och joggade ett förskräckligt pass, kroppen skrek om att den inte alls ville. Efter tre kilometer så fick jag svårt att andas och började hulka och det jag hulkade var explosionsartad gråt som kom från ingenstans helt oplanerat. Vandrade med gråten hela kilomentern hem medans jag försökte kippa efter luft. Hur kännde jag mig, jo helt rutten och smutsig innombords, som en stor bajskorv helt enkelt. Att gå och vänta på att saker ska försvinna ur kroppen så den blir ren är rent öken. Misshandel i av själen. Jag är dessutom orolig att det ska bli komplikationer, vilket det blev sist och det drog ut på tiden, vilket skulle innebära att julen med resa till Mö skulle gå åt fanders. Nåja nu målar jag kanske fan på väggen men man vet aldrig. Ja i dag är det en ren öken dag. Trots detta har jag bakat pepparkakor med barnen på den hemgjorda smeten, gott blev det. Sen har vi gjort peppparkakshus, ett köpe hus som vi satt i hop och dekorerat. Man kan ju inte orka göra allt home made. Barnen har haft det en typisk första adventsdag. De är nöjda och de förstår att deras mamma är ledsen, mer än jag anar faktiskt. Maten har gått åt fanders dessa två tagar. Har ätit i princip allt jag kommit över. Tröst, ja kanske det. I morgon ska jag sockra ur och återgå till halvfart om det fungerar. Känner mycket lite graviditetssymptom och kanske är det ett tecken på vad som komma ska. däremot är kroppen svälld som en boll och kommer inte i flera av mina plagg. Jo jag kommer i men får sluta andas. Har svårt att förlika mig med att kroppen blivit sån på dryga 4 veckor. Usch jag vill tillbaka till min kropp och ha den för mig själv. Nu ska jag fixa kvällsmat och sen ska jag göra sönda kväller med kläder och väskor och sånt. I stället för att kolla film ska jag slå in 44 paket till adventskalendern som ska upp natten till tisdag.Tufft projekt men den glädjen det ger barnen så är det värt varenda svordom när man väl slår in paketen. Nu har jag mycket och göra och är supertrött så jag vet inte hur det ska bli. Ciao från en som John Blund redan har hälsat på i dag

I dag har varit en omtumlande resa för mitt psykiska mående. Vaknade vid 04 och kunde inte sova mera. Låg och vred och vände och tänkte bakåt och framåt och sökte febrilt efter svar som inte finns utan får bara acceptera läget. Det blir en mycket seg och tröttsam tid de kommande veckorna som tidsinställd bomb när det gäller att få ut ärtan. Hatar ovissheten och väntan på nått som känns läbbigt och förmodligen en smula smärtsamt.  Det tar mycket kraft att ha en negativ väntan. Är livet orättvist? , nej det tycker jag inte för jag har två fantastiska barn men en jädrans otur kan man lugnt påstå att vi har. Maken som normalt är en bubblande prick har varit lågmäld och förvirrad. Han är i chock och tanken på att inte få detta barn fanns inte, vi har ju fått missfall redan och då kan man inte få det igen. Har jaf fattat rätt så har chocken övergått i rädsla för mig och att allt ska gå bra. Men man lär sig av livets nycker helt klart. Klev upp tidigt och beslutade mig för att springa i dag och sen åka till jobb. Hade verkligen ingen lust att vara hemma ensam när alla är på skola, dagis och maken på jobb. Joggade som en galen iller i 50 min och kom dryga 7 km innan jag klev av, utmattad storgrät jag sittandes på löpbandet och det var skönt att få ut det. Det var bara en människa kvar när jag klev av så den stackars karl undrade nog och det bjöd jag på. Åkte i lugnt mak till jobb och fick varmt mottagande med kramar och vänliga bekanta och trygga ömma leenden. Ja man känner sig *hemma* när man kommer dit. Det är tryggt i en sån här situation och man kan säga konstiga saker, älta, utan att vara knäpp. Jobbade 6 timmar eller rättare sagt jag var där och poade och fick vara vuxen för en stund. Skönt! Nu är jag slut i rutan och ganska trött. Har en psykisk smärta och känner mig mentalt ynklig och vill inget hellre än sitta i famnen. Det går över med tiden och jag hittar nya utmaningar. Har febrilt sökt nya fokus dvs mål och det är dessa som håller mig flytande. Jag vet just nu att när detta är över så ska jag ta en sats med kroppen igen. Jag har blivit rundare på några veckor, mer fett men konditionen håller i sig. Sen kan det vara cystan som gjort så jag sväller, vem vet.  Men det handlar inte om många kilon utan det är mer en känsla av att vara plufsig. Ryms ju inte i favvo kjolen så det blir mitt mål att den ska kännas bra. Jag känner att jag har en stor benägenhet att tröstäta och kämpar mentalt med den känslan. Jobbar med att njuta av det jag äter i stället det är en positivare tanke men hjärnan söker och jag bromsar. Nu ska jag somna i soffan till idol och rösterna av min make och min äldsta dotter som kommenterar alla idolerna, känna doften av brasan och det gör mig trygg i hemmets vrå.

Just  nu känner jag mig som jag lever i ett vaccum. Ja jag har blivit utsatt för ett uruselt vidrigt skämt i dag. Så känns det, jag har gjort det här en gång och behver inte utsättas för det igen. Jadå det har att göra med dagens besök på Gävle sjukhus. Åkte dit glad ihågen och ganska hoppfull men väldigt reserverad på utsidan. Jodå jag var gravid bara det att graviditeten var väldigt tidig typ v 5. Jag börjde ana oråd. Jaha. Sen det jag kännt växa i magen visade sig vara en apelsinstor cysta på äggstocken som tog mer uppmärksamhet av läkaren än graviditeten. Den var 8 cm och fylld av vätska. Summerat så kunde hon med mitt vilda sexliv( ja just under hösten har det varit våldsamt lugnt pga jobb och det är tråkigt med ensamkärleksliv) säga att fostret håller på att lägga av och kommer inte utvecklas mer, den håller på att dö med andra ord. Det var visst liv i den men den var pjuttig. Cystan var ju väldigt för stor och fokus kommer att läggas på den så fort fostret är aborterat. Så på dagen två veckor senare kastas livet om i en ny bana på bara bråkdelen av en sekund. Nu blir det en väldigt negativ meningslös väntan på att fostret ska komma ut av sig själv och gör det inte det så bryter vi detta den 8 december när jag har återbesökstid på kvinnokliniken. Sen blir det vårdplanering med planerad operation av cystan. Ena äggstocken kommer att ryka så illa är det. Till saken är att jag är fullkomligt livrädd för sjukhus och nålar och stick och annat. Jag hyperventlierar och har dödsångest var gång. Inför de två operationer jag gjort i mitt vuxna liv har jag trott att jag ärligt ska dö. Så tillbaka till mina känslor. Jag har kännt mig som en sten innombord, har inte riktigt fått utlopp för mina känslor. Känner mig blåst och lurad, ja ett riktigt jävla skämt. Visst jag har gråtit i omgångar men mest känner jag mig som att jag vill slå någon på käften som utsätter mig för det här igen. Usch nu blir jag ledsen...

Sen är jag naturligtivs väldigt glad för att cystan upptäcktes och det finns väl en mening med att det lilla livet visade mig cystan. Ödet, vad vet jag. Ja idag är det ett botten napp. I morgon ska jag ta nya tag. Men det blir lixom en väntan på ärtan ramlar ut och det kommer att ta kraft. Sen operation...och därefter ska jag klura på vägval. Inser att jag måste ta ny sats med kroppen eftersom den expanderat en smula och jag fått smak på goda saker. Men det är ett annat problem som jag tar sen när jag inte har graviditetskänningar. Nu är jag meningslöst gravid och hungring. Nu ska jag tröst äta glass och det känns fullkomligt okej. Från det ena till det andra tog jag influensavaccinet i dag. Fick ett ryck och tänkte vad fan loppet är kört, jag har tillbringat hela eftermiddagen i ett vaccum. Så jag var som ett stelt kassaskåp som blev huggen i armen. Ska bli se om jag får lika ont i armen som halva kollegiet. Morgondagen vill utvisa. Jag satsar på en jogging i morgon på löpbandet för att avreagera mig. Känner för att hålla på den strukturen, sen får vi se om jag pallar med jobb eller inte. Det får vi se. Ciao du grymma som utsätter oss för onödiga tester i livet. Ska jag verkligen bli starkare av detta???

I dag har jag haft en märklig dag. Mår pyton och känner mig som en stor padda fysiskt. Har vuxit ur 2 kjolar av 4 st, mina älsklingar. Kommer inte heller i mina snickarbyxor. Jodå jag kommer i men känns som jag inte kan andas över rumpan och låren. Jag vet att det skulle bli så här men fattar inte det i huvudet att det sker så snabbt. Tänker att jag tränar ju så våldsamt mycket, äter inget godis men fikar på helgen och gottar då,  men det verkar som ärtan ska växa på min rumpa och mina lår för det är där utväxten är som mest.  Mina fettceller är nog extremt känsliga för minsta lilla. De njuter av den yngkliga macka jag stoppar i mig och bananen och lite mer nötter och en och annan chokladbit men vad gäller den där bruna sörjan är det ingen skillnad. Håller samma nivå. Visst jag lever inte som en fakir men jag lever inte speciellt festartat heller förutom till helgen. Vilken gnällröv jag är. Ja ja får tänka att det tar jag igen sen bara ärtan blir en bebis. Men oavsett vad var jag mer FIT för två veckor sen än nu så man undrar ju hur detta ska sluta. Sen är jag fullkomligt livrädd för ultraljudet i morgon. Fan vad jag förbereder mig på det värsta samtidigt som jag har ett inre hopp om att få bli lycklig över att se ärtan sprätta. Ja vi får se om morgondagen gör en ny vändning. Ska ändå på något sätt bli himla skönt att åka till Gävle och få detta kollat och hur långt det är på G. Skulle tro att jag gjort 8 veckor nu men det kan som sagt vara en vecka till. Vi får se. Jag ska ha vännina Å med mig som stöd eftersom maken har fått en begravningsspelning. Snacka om absurt, jag grina av skratt i dag över det....mitt mörker hans mörker..ja man har fanemej inte roligare än man gör sig. Hur var det att komma till jobb i dag. Jodå det var en stressfaktor på ca 1000. tufft. Jag var och steppade på lunchen och det var skönt för sockerdrickan jag hade inom mig blev som bortblåst och jag blev lugn och fokuserad. Nu ska jag göra ett ryck i livet...fixa kläder och ladda för i morgon.

Ja då är man hemma i dag med. Imorgon tar maken över. Det gäller att dela på gracerna. Ringde jobb för en timme sen och berättade att jag är hemma i dag med. Fick till svar att jaha ditt postfack är överfyllt, känns ju skönt att veta, om inte detta skapar ångest så vad skapar ångest. Visserligen visste jag att så är fallet men det är ju drygt att höra det. Jaha svarade jag, då lär det bli en chefsfråga för jag är hemma, helt klart. Ångest, ångest, ångest, ångest över jobb...USCH! Nä nu skiter jag i det i dag. I morgon får jag väl åka dit 06. Tur jag kommer i säng varje kväll..och sover länge..typ 9 timmar. I dag ska jag försöka baka nyttiga muffins till mig med det lilla trollet. Hellre äta såna än kanelbulle eller liknande. Muffins med dinkel, morötter, äpple, mandel och kryddor. Bastanta saker och mättande och sötade med honung. Lilltroll är piggare men somnade med feber strax över 38 och vaknade med 37.9 så det blir dagen och i morgon som blir hemma so far. Fick en Ultraljudstid på torsdag hos läkare på specialist mvc. Känns ju skitläskigt och jag är rädd men jag vet samtidigt att jag inte kan göra ett smack åt det. Får vänta och se vad som händer. I övrigt så får dagen gå i sin lunk. Jag ska göra vad tösen vill. Hon är ju i tristess. Jag får utlopp i kväll med lite styrke och sen 45 min step. Längtar! Behöver verkligen röra på mig för jag känner mig som en degklump. Det är en märklig känsla av att äta mer kolhydrater man känner sig oren på något sätt, degigare i kroppen. Visserligen har man mer ork men ändå förorenad. Känns som jag blir tjockare för var dag. Jag lär bli elefant. Och är man hemma då ÄTER man en smula mer och oftare så det gäller att hålla i gång förbränningen. Nåja det får bli som det blir med den saken oxå. Inte oja sig i förtid så länge jag rör mig. Nu ska jag göra ett ryck med dottern. Ciao från softaren i viken.