Eftersom jag hade en jättelång måndag och tisdag där jag var i väg 12 timmar ena dagen 7-21 på tisdagskvällen hade jag planerat för att gå hem en timme tidigare i går, onsdag, för att ha lite mys med barnen och starta lite jul med adventsljusstakar. Men ödet ville annat. När jag satt i bilen ringer en HYSTERISK make och säger hela huset är rökfyllt, askan har tagit fyr igen....Då var jag nästan hemma. Med bultande hjärta och stressnivå som ligger bortom horizonten vräkte jag mig ur bilen. Såg att alla husets fönster var uppvräkta och barnen satt på uppfarten i en snödriva och försökte prata med mig men jag hörde inget. Stanna kvar där..passa varandra väste jag. Möter Peppe i dörröppningen förtvivlad, rädd och vit i ansiktet...Till saken var att vi eldade tisdagskvällen men inget mer,,,peppe skulle tända en ny brasa i går eftermiddag vid tre och öste ur askan som han normalt häller i en plåthink...han tände en brasa, var hemma och poade i en timme innan han och barnen åkte i väg en stund. När han kom hem hörde han genom dörren att brandvarnaren skreeek, såg genom ytterdörren att köket var fullt i rök och hela huset var fullt i rök....Det var askan som fattat glöd och eld igen...en ljus rök i hela huset...Så fönstrena var på vid gavel i 3 timmar och vi fick samma kyla i huset som ute dvs en par minusgrader. Så jag och flickorna tillbringade kvällen i bastun och i overall... Peppe den uslingen åkte till jobb och lämnade oss med röran...Nu ska jag i alla fall anmäla det till försäkringsbolaget utifall det blir något bekymmer men jag tror och hoppas att rökdoften försvinner...har ättika i hela huset och alla kläder ligger på altanen för tvättning...bara att riva ner textilier och tvätta...Peppe ska städa av och tvätta i dag...Tack och lov så blev det inte fett eller rökfläckar för röken var tack och lov inte riktig brandrök...Usch så hemsk upplevelse detta var...detta var en tankeställare för framtiden och jag ska nog ordna med bankfack för alla viktiga papper och fotografier....Vi kommer aldrig ha aska kvar i huset...Tur vi alla är oskadda och att vi har huset kvar...

Eftersom jag hade en jättelång måndag och tisdag där jag var i väg 12 timmar ena dagen 7-21 på tisdagskvällen hade jag planerat för att gå hem en timme tidigare i går, onsdag, för att ha lite mys med barnen och starta lite jul med adventsljusstakar. Men ödet ville annat. När jag satt i bilen ringer en HYSTERISK make och säger hela huset är rökfyllt, askan har tagit fyr igen....Då var jag nästan hemma. Med bultande hjärta och stressnivå som ligger bortom horizonten vräkte jag mig ur bilen. Såg att alla husets fönster var uppvräkta och barnen satt på uppfarten i en snödriva och försökte prata med mig men jag hörde inget. Stanna kvar där..passa varandra väste jag. Möter Peppe i dörröppningen förtvivlad, rädd och vit i ansiktet...Till saken var att vi eldade tisdagskvällen men inget mer,,,peppe skulle tända en ny brasa i går eftermiddag vid tre och öste ur askan som han normalt häller i en plåthink...han tände en brasa, var hemma och poade i en timme innan han och barnen åkte i väg en stund. När han kom hem hörde han genom dörren att brandvarnaren skreeek, såg genom ytterdörren att köket var fullt i rök och hela huset var fullt i rök....Det var askan som fattat glöd och eld igen...en ljus rök i hela huset...Så fönstrena var på vid gavel i 3 timmar och vi fick samma kyla i huset som ute dvs en par minusgrader. Så jag och flickorna tillbringade kvällen i bastun och i overall... Peppe den uslingen åkte till jobb och lämnade oss med röran...Nu ska jag i alla fall anmäla det till försäkringsbolaget utifall det blir något bekymmer men jag tror och hoppas att rökdoften försvinner...har ättika i hela huset och alla kläder ligger på altanen för tvättning...bara att riva ner textilier och tvätta...Peppe ska städa av och tvätta i dag...Tack och lov så blev det inte fett eller rökfläckar för röken var tack och lov inte riktig brandrök...Usch så hemsk upplevelse detta var...detta var en tankeställare för framtiden och jag ska nog ordna med bankfack för alla viktiga papper och fotografier....Vi kommer aldrig ha aska kvar i huset...Tur vi alla är oskadda och att vi har huset kvar...

Eftersom jag hade en jättelång måndag och tisdag där jag var i väg 12 timmar ena dagen 7-21 på tisdagskvällen hade jag planerat för att gå hem en timme tidigare i går, onsdag, för att ha lite mys med barnen och starta lite jul med adventsljusstakar. Men ödet ville annat. När jag satt i bilen ringer en HYSTERISK make och säger hela huset är rökfyllt, askan har tagit fyr igen....Då var jag nästan hemma. Med bultande hjärta och stressnivå som ligger bortom horizonten vräkte jag mig ur bilen. Såg att alla husets fönster var uppvräkta och barnen satt på uppfarten i en snödriva och försökte prata med mig men jag hörde inget. Stanna kvar där..passa varandra väste jag. Möter Peppe i dörröppningen förtvivlad, rädd och vit i ansiktet...Till saken var att vi eldade tisdagskvällen men inget mer,,,peppe skulle tända en ny brasa i går eftermiddag vid tre och öste ur askan som han normalt häller i en plåthink...han tände en brasa, var hemma och poade i en timme innan han och barnen åkte i väg en stund. När han kom hem hörde han genom dörren att brandvarnaren skreeek, såg genom ytterdörren att köket var fullt i rök och hela huset var fullt i rök....Det var askan som fattat glöd och eld igen...en ljus rök i hela huset...Så fönstrena var på vid gavel i 3 timmar och vi fick samma kyla i huset som ute dvs en par minusgrader. Så jag och flickorna tillbringade kvällen i bastun och i overall... Peppe den uslingen åkte till jobb och lämnade oss med röran...Nu ska jag i alla fall anmäla det till försäkringsbolaget utifall det blir något bekymmer men jag tror och hoppas att rökdoften försvinner...har ättika i hela huset och alla kläder ligger på altanen för tvättning...bara att riva ner textilier och tvätta...Peppe ska städa av och tvätta i dag...Tack och lov så blev det inte fett eller rökfläckar för röken var tack och lov inte riktig brandrök...Usch så hemsk upplevelse detta var...detta var en tankeställare för framtiden och jag ska nog ordna med bankfack för alla viktiga papper och fotografier....Vi kommer aldrig ha aska kvar i huset...Tur vi alla är oskadda och att vi har huset kvar...

Eftersom jag hade en jättelång måndag och tisdag där jag var i väg 12 timmar ena dagen 7-21 på tisdagskvällen hade jag planerat för att gå hem en timme tidigare i går, onsdag, för att ha lite mys med barnen och starta lite jul med adventsljusstakar. Men ödet ville annat. När jag satt i bilen ringer en HYSTERISK make och säger hela huset är rökfyllt, askan har tagit fyr igen....Då var jag nästan hemma. Med bultande hjärta och stressnivå som ligger bortom horizonten vräkte jag mig ur bilen. Såg att alla husets fönster var uppvräkta och barnen satt på uppfarten i en snödriva och försökte prata med mig men jag hörde inget. Stanna kvar där..passa varandra väste jag. Möter Peppe i dörröppningen förtvivlad, rädd och vit i ansiktet...Till saken var att vi eldade tisdagskvällen men inget mer,,,peppe skulle tända en ny brasa i går eftermiddag vid tre och öste ur askan som han normalt häller i en plåthink...han tände en brasa, var hemma och poade i en timme innan han och barnen åkte i väg en stund. När han kom hem hörde han genom dörren att brandvarnaren skreeek, såg genom ytterdörren att köket var fullt i rök och hela huset var fullt i rök....Det var askan som fattat glöd och eld igen...en ljus rök i hela huset...Så fönstrena var på vid gavel i 3 timmar och vi fick samma kyla i huset som ute dvs en par minusgrader. Så jag och flickorna tillbringade kvällen i bastun och i overall... Peppe den uslingen åkte till jobb och lämnade oss med röran...Nu ska jag i alla fall anmäla det till försäkringsbolaget utifall det blir något bekymmer men jag tror och hoppas att rökdoften försvinner...har ättika i hela huset och alla kläder ligger på altanen för tvättning...bara att riva ner textilier och tvätta...Peppe ska städa av och tvätta i dag...Tack och lov så blev det inte fett eller rökfläckar för röken var tack och lov inte riktig brandrök...Usch så hemsk upplevelse detta var...detta var en tankeställare för framtiden och jag ska nog ordna med bankfack för alla viktiga papper och fotografier....Vi kommer aldrig ha aska kvar i huset...Tur vi alla är oskadda och att vi har huset kvar...

Barnen älskar snön och det är vackert och fint men det känns som dagarna är lånade..läste i pressen att det ska bli en rekordvarm vinter. Hur trist som helst för alla pulka och skidåkare, skönt för oss vandrare men trist med det mörka gråa. Snön är kvar idag men det ser ut som det är lite blaskigt på vägarna alltså är tempen på väg upp. Vi har haft rejält med minus grader ute och jag kom faktiskt inte in i bilen i går kväll för dörrarna hade frusit fast. Allt blir som en igloo.

Peppe är bara borta i kväll sen har vi FAKTISKT torsdag, fredag och lördag kvällarna tillsammans...Jävla lyx att han inte spelar denna torsdag, det blir så konstigt, så ovant. Å andra sidan så spelar han söndag, måndag och jag tror att det bara är nästa vecka för sen är det jullov från SBB. LYXIGT!

Nu ska jag äta och sen är det konferens hela eftermiddagen...hatar att sitta still,,myrorna kryper i benen...nåja...ADIOS

Livet går i den vanliga trallan. Hektiskt på alla håll och varje kväll får man ordna med planering, vem hämtar vem och vem åker vart och när ska vi pressa in barnens mat? Peppe var och spelade i går i stockholm och kom hem 01,30 till en skitarg fru som var arg pga oro...Han varken hörde av sig eller skickade sms eller hade telefonen påslagen när jag ringde mitt i natten. Jag visste verkligen inte var de var, om att de var på väg hem,  så jag sov knappast en blund förräns bilen svängde in på uppfarten och då var jag på väg att börja ringa runt till de andra fruarna. Tack och lov hann jag inte det...Han tänkte inte på att höra av sig den token...Det var en jävla storm här och åka till Stockholm och hem var inte optimalt i går kan jag säga. Dessutom var han glad i huvudet av diverse drycker vilket inte var så lyckat i morse men det är en annan historia. Idag har stormen bedarrat och jag har hört at all den fina vita snön som vi fått ska väck och i morgon ska det bli regn. Känns trist för nu är det så himla ljust och fint och barnen är eld och lågor över att åka pulka i backen. Tjejerna mår bra förutom att de är ganska trötta just nu. De har kör rep i kyrkan två dar på raken och jag tror det kommer ta ut sin rätt. Men är det stor adventskonsert i helgen så är det. Vackert lär det vara när de skrider in i lucialinnen och de små ska ha änglavingar och gå på led in utan att *köra om varandra* som körfröken sa...inga omkörningar och alla ska leka leken att stå fint! Haha...jag stirrade på dem i går i kyrkan och vilket jobb hon gör och vilket engagemang. Hon leker fram sång och hur man för sig med de små. Elviras kör de är ju stora så de är så jätte duktiga och rediga och nästan otäckt perfekta.  Kyrkan ser verkligen till att uppvakta körerna...lill kören dvs juvelerna som Cornelia sjunger med ska ha julfest på måndag med gran och tomte och Elviras kör dvs safirerna ska på restaurang UTAN föräldrar med mat, sång och överraskningar....I helgen ska i alla fall vi inleda julen hemma till tjejernas gläjde....Julklappar ska inhandlas på lördag morgon, en del av det i alla fall, och framförallt ska alla 48 paket till adventskalendern vara klara för på måndag ska den hänga på sin plats i köket till tjejernas lycka. Brukar vara peppes uppgift att dricka glögg och slå in 48 paket...haha..Sen ska vi baka pepparkakor tror jag, tjejerna vill det. Fixa julgardiner, adventsljusen och kanske lussekatter om orken faller på. Har i alla fall saffran det är en början, brukar inte baka lussekatter men tjejerna vill ha det plus pepparkakshus och pepparkakshjärtan med deras namn på som hänger i fönstret....Vad gör man inte för julstämmningen. Jag minns när min farmor alltid kom hem och julbakade med mig..det var grejer det....och minnena som alltid finns där på näthinnan.  Nu ska jag fortsätta med mitt på jobb. Har maskat lite idag och varit till sjukan för lite besvär med magen men inte hände något revolutionerande..jävla läkarvård..fick en ny tid till husläkaren nästa vecka eftersom jag inte är akut sjuk eller har för svåra smärtor, ingen feber, inte gravid bla bla....Det positiva är att jag börjat dra i gång det för jag har ju dragit mig ett antal veckor...jag är så skraj för sånt shit när det kommer till mig. När det gäller barnen är jag fokuserad till max. 

Jag har varit hemma i 3 dagar nu med Elvira som helt klart ska till skolan i morgon och jag ska till jobbet. Man blir himla passiv av att trampa på här hemma och lat och vänder på dygnet och hinner fundera en massa vilket iofs inte är dåligt. Men det känns mest som jag pruttar runt i huset. Inget vettigt. Det roliga är att man hinner planera inför julen dvs julkappar till de som ska ha julklappar. Himla roligt att tänka på sånt och bläddra i alla leksakskataloger. Vill nästan vara barn själv och leka med allt. Min julklapp blir en kjol från Istanbul till magdansen. Vi har troligtvis en del bra gig i vår/sommar och då ska det vara skarpt läge och vi är alla inställda på att vara i amatör topp form om vi nu ska stå på en scen där proffisionella magdansare uppträder. Vi ska visa att på landet har vi kul, här dansar vi långa, korta, tjocka, spinkiga, gamla som unga orientaliskt, ja och vi har skit kul. Var hos min magdansvännina igår kväll och vi hade hur roligt som helst. Slet med en ny koreografi med fingercymbaler. 2 timmar gick i ett nafs  och jag har förjävla ont i höfterna i dag men efter 15 ggrs upprepning av hela låten med koreografi fick det att sitta så till vida att vi kan ordningsföljden på rörelserna och när vi ska klappa med fingercymbalerna..inte helt lätt men kul. Nu ska man bara försöka synka till rätt ställe i musiken vilket vi gjorde till största delen men det finns stick där det går lite sämre och hamnar lite i otakt. Fick reda på att vi har ett gig veckan före jul och då ska denna nya dans sitta som ett smäck! Giget är mitt i veckan och en av de hektiska tiderna på jobb. Tänk er själva från att vara sliten socialsekreterare och på en timme omvandlas till kvällens orientaliska förförerska med glimten i ögat och den rätta feelingen.  Kontraster säger jag bara!  Jag har sån himla lust till denna dansform och blir så mentalt glad så jag vill bara mera. Nu är jag på gång. I övrigt har vi himla kallt här. Bilarna var igloos i morse med ett tjockt lager is och ute är det ett tjockt lager snö/frost som verkar stanna kvar. Braskaminen går på högtryck och vi har varmt och gosigt hemma. Min man kom precis hem och går i kalsonger. Det borde visa hur skönt vi har det. Jag tror fortfarande vi är på semester och måste därför ha det varmt och skönt. Bilden ovan naturligtvis tagen från semestern och visar helt klart vad tjejerna älskade mest av allt. Nu ska jag göra nått vettigt som att sätta på en maskin tvätt och lägga in mera ved i braskaminen. Åka upp till affärn och köpa lite chocklad för jag är sugen som fan. Öken att leva utan kolhydrater och jag klarar mig rätt bra från allt men banne den som tar chokladen i från mig...its my life!

HOLA! Har nu varit hemma från semestern i 6 dagar och är inne i den helt vanliga vardagen. Denna drog förvisso i gång direkt när vi kom hem med att min man är ute på turné och spelar. Har knappt sett röken av honom de senaste 6 dagarna förutom i går men då var jag på ett JÄVLA humör...socker och kolhydratstörstande kvinna med en uns av ägglossnings PMS. GRATTIS! Första halvan av dagen blev en flopp men den andra frammåt seneftermiddagen blev bra. I dag mår jag avsevärt mycket bättre. Tänk vad Quinno kroppen kan jävlas och man kan inte göra mycket åt det mer än hänga med eller försöka medicinera bort skiten. I dag har jag inte heller sett röken av min man. När jag kommer hem från dansen idag ja då ska min man i väg men det gör inget för jag känner mig glad och jag sitter just nu och längtar och ska vänta en timme till sen är han här min prins. Oavsett vad har vi en härlig veckas semester kvar i sinnet och känslan. Vi hade det hur bra som helst vår familj och jag vet att alla i familjen njöt till 1000% av att vara tillsammans dygnets alla timmar. Jag gillar verkligen Fuerteventura och det tredje gången på den ön...vi lär åka tillbaka. Vi har gjort ingeting...badat i havet, njutit av naturstränderna, badat mer, njutit av livet i en solstol med en drink i handen och en olle och helge hatt på huvudet. Vad mer kan kan man begära. Vi har lekt och stojat med barnen och gjort det största sandslottet varje dag. Vi har varit på korta äventyr och letat kryp, ekorrar och fiskyngel ett stenkast från hotellet. Hotellet i sig var i Cornelias mening ett slott. Hon tyckte vi hade det så underbart vackert och det var det också, vårt slott. Elvira träffade en kille och blev kär...hennes ögon tindrade varje gång hon tittade på Anton 6 år. Elvira grät stora tårar när vi skiljdes åt. De bor på vägen hem till mina föräldrar utanför Västerås så vem vet om vi inte tar ett stopp där...vad gör man inte för turturduvorna. Summan av kardemumman...det var värt varenda spänn, en investering i familjetid utan massa måsten. Sen laddade vi om våra egna batterier för energin går åt här hemma och nu är vi toppade. Jag och Peppe är rörande eniga om detta med att det var värt det, sen får man väl tycka lite illa om att vi gamblar med ekonomin och vi ska bättra oss har vi tummat varandra. Vi ska inte vara så här på gränsen igen...men på nått vis löser det sig, man tror det inte men så är det. Tur kan vi kalla det men turen kommer inte vara där hela tiden utanman måste nog gå på säkerhet. Nästa utlandsresa kan komma att ske om ett år när farsgubben fyller 60 år  som mycket gärna vill åka till Egypten med oss alla, men vi får se. Det är ett beslut som avgörs av ekonomiska termer. Just nu är det inte en möjlighet men man vet aldrig vad som händer. Skönt att ordningen är återställd och man tagit sig i kragen att blogga. Det var ju länge sen sist. Eftersom jag bättrat på min spanska och absolut tyska så passar det att säga auf vidersehen, Adios!