Skönt nu är det måndagkväll och har överlevt måndagen. Pust och stånk. Var trött som en get i morse, sovit urdåligt. Har varit så fullständigt slut i kroppen att den värkt av smärta. Det gjorde ont att ligga ner och slappna av. Märklig känsla. Vaknade i morse av att kroppen var trött men kännde inget, ingen träningsvärk eller nått bara trött. Det är en ovankänsla att vara så trött. Tog sats med jobb och körde järnet fram till lunch. Drog i väg till gym för sedvanlig styrketräning och fokuserade på överkopp och det gick bra. Sen var det fullfart mot kvällen och kören med barnen. Pratade med maken i telefonen som verkade pusta ut över att kunna prata med mig. Hm var jag sååå besvärlig i går. Han berättade att han knappt vågade andas för att det skulle bli fel. Ja så hemsk jag kan vara eller rättare sagt så hemska signaler jag sänder ut. Nu sitter vi här tillsammans i soffan framför IDOL och pustar ut och pratar om våra respektive familjer. Ja det är tur vi lever i vårt akvarium  som guldfiskar och har flytvästar så vi kan hålla oss flytande ett tag till i vår vardag. 

Nu ska jag göra en john blund i soffan ..eller göra ett ryck med at packa klart allt i köket så jag kan nanna om en timme. Ja det blir tidig kväll eftersom jag sovit mycket ytligt i natt. Full fart mot tisdagen, bara att se vad det har att erbjuda.  PS jag kämpar stenhårt med men omega3 olja, svag för chokladen men försöker bara äta en smula eller smulor och sen brottas jag med hjärnan och spökena. Ska göra en viktkoll i veckan men är nervös för den i vanlig ordning. Nåja vi får se vad det blir DS

Idag har jag haft en försmak på pms ångest som kommer att eskalera några dagar fram. Är det inte typiskt att det blir så när vi äntligen har en familjedag eftersom han var borta och spelade igår. I dag var vi rykande osams familjen eller tja omgivningen kanske hade tyckt att vi inte var direkt kontanta i morse, det var ju inte så taket lyfte men det var ett MORRRRR och vi skulle iväg till Göransson Arena för att gå på hus och hälsomässa samt kolla på när minstingen skulle dansa med sin Funky kidz. Sagt och gjort så cyklade vi dit. Hon hade stassat om och var som en dröm i rosa med rosa tyllkjol och ny kittytröja med glitter. Allt som anstår en dans prinsessa. Elvira påverkades av mig och min make och fick sina dippar och blev arg och lite tvärtemot. Men vi kom dit tillslut. Uppvisningen var enorm kul och hon var så duktig och intensiv. Mässan var oxå kul och nu har man sett Palun på riktigt...han ser hälsosam ut och en smula plastig. Lite för perfekt i mina ögon. Vi cyklade hem och åt en lunch och sen röjde vi av. Jag var så där pms stressig och ville göra klart alla söndagsgrejer medans maken tyckte att vi inte skulle stressa utan det fick bli som det blir men han förstod ju inte alls att veckan då kraschar med mat och kläder. Allt handlar i mina ögon om förberedelse för att det inte ska krascha och för att man ska fungera i synnerhet med mat. Han spelade spel med tjejerna och jag puttrade runt i köket och till dem och började slappna av något sånär. Passade på att rannsaka mig själv och jag tror att jag tycker det är tufft att ha tider att passa på helgerna, jag far och flänger så i veckorna så det är skönt att vara ingenstans på helgerna och nu blev det tider både i går och i dag. Helt fel för min del. Nåja maken drog och ut sprang och jag hoppade över för jag hade beslutat mig för att testa Body Combat. Ett tufft pass där man kör olika kampsporter med boxning, inte mot någon utan mot sig själv och luft fiende. Nervös och skraj, skulle jag palla månne tro.Skulle jag ORKA?  Det stod i Les Milles pass beskrivning att det man måste ha kondition som motsvarar medel eller uppåt. Jaha och är det jag? Nåväl jag tränar ju endel. Hur som helst jag grejade loss och maken kom hem och jag åkte iväg lagom surig på honom. Jag startade med att värma upp genom att hoppa hopprep 15 min innan passet för att få igång flåset och få snabba ben för jag tänkte att jag vill komma över den där tröskeln innan så jag kan tillgodogöra mig det långa 1 timmespasset. Väl på pass med jabbar, uppercuts, kickar, hopp så blev jag så jävla ilsk på min man, det kom över mig att nu ska jag slå ner den jäkeln rätt av, pissmyra. Slet och slog för livet, hoppade åt rätt håll men hade kanske inte tekniken på slagen men det kommer med tiden. Tyckte jag gjorde jävla bra i från mig för att vara första gången. Det var ju bara jag av alla 30 som var novis. De andra hade gått ett längre tag. Ja man får inte vara Bangen. När passet var slut så var jag supersvettig och kännde mig som en adrenalinstinn tjur. Efter stretchen tog jag min mp3 och kutade allt jag orkade på löpbandet i 5 min för att få ur mjölksyra och adrenalin. Enormt vilka krafter och vilka resurser man kan uppbåda med sin nya kropp. Trots att det gått lite hit och dit med maten, vikten fettet så har jag kondis och är ganska allround och det känns skitkul och peppande. När jag väl kom hem till min make var jag from som ett lamm ett hungrigt sådant men Snäll. Nu är jag mätt efter sista biten oxfile och kantareller från i fredags och känner mig mysigt relaxed. Har verkligen gjort en ny kraftmätning och allt pekar på att denna nya livsomställning är värd varenda droppe svett och tårar som man möter. Nu ska vi mysa in söndagskvällen för att ta sats mot en ny arbetsvecka. Det blir nog med film tror jag. Jag ska sitta i hans famn och varva ner. Ciao från en som trots allt älskar sin man.

Nu är det bara 15 min kvar tills jag stämplar ut. Har beredskap och arbetsmoralen är inte på topp just nu utan nu sitter jag av tiden. Men jag tycker jag är välförtjänt detta. Arbetsveckan har varit i vanlig ordning GALEN intensiv och rolig men det känns som John Blund skulle kunna komma förbi nu. Jag har tänkt mycket på onsdagens coaching vad gäller kosten. Jag fick mig en tankeställare och jag måste verkligen tänka om även om jag är i en svacka mentalt. I dag är det fredag och jag har en dejt med min make i kväll bara han och jag så länge vi orkar hålla oss vakna, hoppas det blir till kl 22 i alla fall men man vet inte. Jag överraskades igår av vetskapen att han ska i väg i morgon på gig. Jag brukar ha koll men som sagt jag har skitmycket att göra på jobb så jag har tappat det på vägen. Men den insikten blev en flopp och jag blev låg som en vallgrav. Konstaterade samtidigt att han spelar varenda helg(med start förra helgen) utom 1 har vi tur 2 helger fram till mitten på november och jag jublar förstås inte över detta. Gig med alla möjliga så det blir helgkvällar på kammaren själv. Jag var en surmumrik över detta i morse med men jag och mannen pratade i hop oss om att vi skulle försöka ta varje ögonblick tillsammans och göra kvalité av detta. Jag nämligen att dessa typer av perioder kan göra vår relation smått skakig och det handlar om längtan av varandra och frustration i synnerhet när man inte hinner prata ihop sig. Vi har alltid en sån här period från 30 April fram till midsommar och det öken. Att det blev en nu är väl ren tillfällighet, gigen och repen har väl kommit in som skurar.  Men vi är medvetna om det redan nu i förebyggande syfte och kanske kan vi klara den här perioden mer smärtfritt. Martyren i mig sa att jag när han inte är hemma kan ju jag lika gärna ha vardag på helgerna när han är borta och leva som en asket men hur löjlig är jag då på en skala. Nä det ordnar sig med lite planering och struktur men det lär inte bli en picnic. Jag längtar som fasiken efter att få åka utomlands. Men det blir inte i år och det känns verkligen. Normalt sett har vi åkt en vecka vår familj och det har varit som balsam för själen på alla sätt att bara vara tillsammans. Men jag planerar att vi åker nästa år och då jävlar ska vi väg 2 veckor. Ska spara och GNETA. Då blir det 2 veckor i november så man slipper november. Hatar november...Älskar att komma hem till december däremot. Nu är det 6 min kvar och dax att logga ut. Få se hur vi löser helgens bestyr med kalas, dans, träning, uppträdande och makens gig. ÖHHH....gud vad jag önskar jag hade farmor och mormor här...

I morse gjorde jag en sedvanlig styrketräning. Jag har kännt mig som en osalig ande mentalt en tid och jag valde att prata med min intensiva coach å hälsocentret. Vi pratade om varför jag känner mig ororad över vikt och sånt och jag sa att det känns så oerhört svårt att inte fixera sig vid siffror på vågen. Jag känner mig stark som en oxe och i mycket god fysisk form konditionsmässigt eftersom jag var ett vrak innan. Men jag vill ju ner till målvikt men det går snarare upp dock inte med jättekliv utan med myrsteg, men ändå. Beteendet är väl det som oroar mig mest. Allstå mitt belöningsmönster, jobba slänga sig i soffan, belöna sig med n ågra nävar goda nötter och 4-5 rutor mörk choklad. Visst det är stor skillnad från förr går inte ens att jämföra.  Hur som helst visade vågen på ett kilo mer på de gångna två månaderna, ingen big deal men däremot så hade vätskan gått ner lite och fettprocenten upp. Inte alls bra. Det varken syns eller känns i kläderna men på något vis visste jag om det och sökte HJÄLP! Vi gick igenom mitt leverne och visst jag dricker vin på helgen 3-4  glas på två dagar vilket inte är något problem och inte försämrar min fysik. Hade jag haft en vrålfylla hade det naturligtvis bromsat. Det jag varit dålig på är att jag överdoserat choklad och mörk choklad är bra med antioxidanter och sånt men inte 47 bitar utan en bit går bra och kanske lite nötter. Jag har ätit lite väl mycket frukt och sen har jag varit dålig på grova grönsaker vilket ger mig mina kolhydrater eftersom jag varken äter pasta, ris, bröd, potatis och jag har defintivt inte ätit omgea 3 olja. Fett förbränner fett och kan vara en stor anledning. Egentligen är allt jättebra för mig och träningen är superb och mångsidig vilket förbättrar mig. Sen har jag tagit mig en likör de gångna lördagarna och det gör varken till eller från men ändå det triggar ju mitt beteende som jag mättar med choklad. I alla fall hade vi en lång motivationsdiskussion och att återgå till och hålla festen til helgen. Att träna på beteende betyder inte att man ska leva som asket utan kunna hantera. Det som är mitt stora dilemma, tillskillnad från mina kompisar eller kollegor runt fika bordet som kan proppa i sig skit och sen syns det inte, är att min kropp stretar och kämpar emot att se ut så här. Den vill tillbaka till sitt ursprungsformat som den är van med. Den strävar ditåt. Jävla idiot kropp!  Kortfattat så kommer det ta lång tid för mina celler att haja läget och desto längre kamp för mig. Minsta lilla överdosering av frukt, choklad, nötter även om det är bra grejer så tar min kropp upp det bunkrar. Det är bara för mig att inse det. Vara jävligt försiktig och planera mina stora fester och planera för återgång direkt efter. Jag blev oxå manad att lyssna på spåren i mentala plattat. Den urtrista tanten som ändå säger bra saker eller så får jag repetera dessa saker för mig själv i spegeln. Ja det var en jävla smäll jag fick igen men ett återuppvaknande. Vet inte bara hur jag ska hitta den där formen att leva. Att återgå till helfart är ett alternativ om jag vill loosa det sista men hon tyckte jag skulle kämpa med detta först..att hitta rätt väg. 

I kväll stack jag med tjejerna till Gävle. Vi kom in lagom till kl 17 och skulle faktiskt handla vinterkläder på Polarn till min äldsta. Döm om min förvåning att det redan var urplockat och mycket begränsat sortiment till min stora tjejs förtret. Kom hem med en PoP röd vinteroverall som var bäst av det som var kvar. Ja det är helt otroligt vad dåligt med overaller det var kvar men det är populärt att köpa vinterkläder fast det fortfarande är sommar. Vi gick på hm och shoppade strumpor och en hello kitty tröja till min minsting som oxå ville ha en påse med saker till henne. Till mamman köptes det inte choklad på chokolaterian, duktiga mig, det blev ett par höstskor. Har gått i samma skor sen i slutet på April. Tror inte det håller så länge tilll. Hur länge ska det vara varmt?  Vi köpte hamburgare på väg hem och jag kan säga att det var två trötta tjejer som somnade. Nu ska jag fixa det sista med barnens kläder och sen är det John Blund som intar denna kropp. Jag ska fundera över mitt liv och mina aktiva val. Men varför är det så svårt?

I dag är livet allt bra grått. Grå jäklans mycket på jobb, grått ute och grått innombords. Så längtar jag så blodrött mycket efter mina barn och min make. En färgstrimma att klammra sig fast i. Jag har inte vågat väga mig efter helgen. Ska ta sats med det i morgon bitti och det passar bra för jag ska till gymet och avreagera mig sen om jag är sur vill säga och det lär jag vara. Det som känns skönt är att mitt förhållande till vågen blivit bättre. Från att ha vägt sig varje dag i ett halvår till mera sparsamt en gång i veckan då jag tassat upp och önskat jag hade haft vingar som gjort mig lättare. Är så himla rädd att gå tillbaka till föregående kroppsform. Inte för att det kommer hända men det sitter sååå djupt och ändå kan jag inte hålla mig från godsakerna(the brown shit) som keep me going. Har tittat på mig i själv i spegeln och egentligen borde jag vara nöjd. Jag har fått fina former, musklerna börjar att skönjas och jag har max 15 kg övervikt. Ändå har man fokuserat så till den vida grad att man bara ska väga 75 kg för att målet sa det. Men hur ser jag ut i spegeln om 5-6 kg. Förmodligen ingen skillnad mer än att musklerna kommer fram mer, lite mer häng att irritera sig på och välbefinnandet mentalt i huvudet om att jag lyckades. Det sitter enbart mentalt. I övrigt känner jag mig himla fin. Jag nöjd och känner mig kvinnligt kurvig, bröst, midja och rumpa. Jag brottas med att komma över det mentala idealet om att vågen ska vara på ett visst sätt och vara nöjd men det är enklare sagt än gjort. Tiden får utvisa vad det blir. I alla fall har jag börjat undersöka hur jag skulle göra för att få göra om volangen, hänget och även mina maskbon dvs alla åderbrock som poppat fram. Det verkar som jag får bekosta skiten själv rätt av. Vad gäller hängmagen, volangen, så har vårt landsting någon sorts måttstock över att det måste minimum 5 cm häng och detta mäts med linjal som stoppas inunder. Hm jag testade naturligtvis jag har 3 cm. Kanske att det blir lite till om jag loosar mina önske kilon men frågan om det inte kompenseras av mina situps ändå och den träning jag gör. Åderbrocken kommer kirurgerna med största sannolikhet att vilja ha tlll skönhetsoperation trots att de hänger utanpå och spricker sönder när jag tränar. Landstinget sparar! Sen får jag ju villigt erkänna att jag blev imponerad över svägerskans nya bröst som hon rekonstruerat. De blev JÄTTEFINA och jag vill oxå ha. Mina är inte alls så illadäran som hennes var utan mina har ju viss fyllning även om de är en smula låååånga och bara lite skrynkliga, även om man får hämta dem från armhålorna när man ligger på rygg. Min snälla make tycker inte att gör något alls att hämta dem härifrån eller därifrån. Det viktigaste är att jag har bröst, ha ha. Men tack och lov är jag så himla sjukhusrädd så lyckas jag med åderbrocken så blir det nog bara det. Magen får jag uslas med och göra ännu mera situps eller bara acceptera att jag är hälsosammare och det gör inget. Sen har vi ju låren men det får vara som det är. Armarna däremot börjar absolut att gå tillbaka har ett mindre häng bara men vem har inte det om man inte är fröken fitness. Hade tänkt att visa Xv gruppen dem när jag får komma dit på föreläsning, att det går med mödosam träning. Inte kul men vad är kul i livet. Träning är i alla fall skönt efteråt.

Jag som trodde att jag inte hade något att skriva om men det hade jag ju visst. Många tankar far det genom den här hjärnan mycket handlar om att behålla det nya beteendet och det är en utmaning som heter DUGA! Nu väntar jobbet. Ciao från grå(s)viken!

Just det jag har blivit utmanad av LENA, vars länk finns på min sida. Det var ett tag sen men jag och teknik...öhh...klistra in lite grejer..går bort så nu blir det denna variant. Lena detta är till dig! Utmaningen bestod i att beskriva hur jag upplever henne, hennes blogg som jag följer varje dag, hur den påverkat mig. Jag har grunnat på det här och funderat. Egentligen vill jag skriva flera ord eftersom hennes blogg kunde ha varit min när vi helfartade. Motivering :Vi hade samma utgångsläge och förloppet med att helfarta XV blev väldigt lika, vi mötte liknande trösklar och gör fortfarande, så jag sökte mycket tröst hos henne och fick motivation, ja det får jag fortfarande hon är en jävel på att peppa,  ja hon var min verklighet och även i dag. Vi utkämpar en sjuhelskottas kamp med vikten, kroppen och det nya sunda beteendet.

VERKLIGHETSKÄMPE,,,,,,en mycket glad sådan är du, Lena! Tack för peppningen

Ja den här helgen gick i rasande fart i vanlig ordning. Har precis slagit ner rumpan i soffan. Helgen har bestått av SINGSTAR tills rösten tagit slut (fredagskväll med en vännina från jobbet), 2 joggingpass, ett gympass, mat, vin och choklad, nötter och mögelostar. Har tvättat och vaxat till bilen vilket var ett pass i sig, tvättat kläder och gjort massa hushållsmåsten. USCH söndagar efter lunch är egentligen ren förberedelse inför kommande veckan för att få logistiken och vardagen att fungera. Har hunnit med och  suttit i grannens bar, Japp han har byggt en ursnygg bar i sitt hus och vi testade den en stund i går. Min make försvann från trädgården i går och gräsklipparen. Det blev tyst tills telefonen ringde. Jag svarade och i andra änden sva min man, Hej älskling jag sitter in en bar, VA??? sa jag. Ja hos grannen. kom hit. Sagt och gjort så stövlade jag dit. Dart och ekbar i anslutning till vardgsrummet och bastun. Maken blev imponerad och ville oxå göra så men det får bli när barnen flugit ut. Deras har det och de har alla rum över och då kan man göra en bar eller göra vad man vill. Har även försökt njuta lite av solen. Känns skönt att få sol ljus. Man behöver tanka på för att fortsätta. I morgon är det vanligt harvande med ett givet försök att göra dagen utan choklad. Får se hur jag lyckats när jag lägger mig ner i soffan sent i morgon kväll. Tar fart mot måndagen och den här veckan. Hur ska det gå. Ska passa på att knarka lite mer choklad innan kvällen är slut. I morgon är det över och då ska avgifta mig igen. Ciao från Chokladviken

Lördags pump på gym

Lördags jogging kl 9