Idag startade dagen med en märklig syn. Vid kl 06 kikade jag ut genom vardagsrummet och gjorde ett konstaterande, Säsongens första omgång av VINTER. Ute snöstormade det och det var vitt överallt. Jag övervägde faktiskt att inte åka till jobbet för jag misstänkte att vägarna inte var röjda. Tack och lov hade jag vintersulor på O och Å:s ford som jag har till jobbet just nu. Tack för den jag drar upp till jobb. Plockade fram vinterkängor, termobyxor och vinterjacka och mössor.. tänkte jag ska fanemej inte frysa om jag får lov att stanna någonstans. Väl på jobbet började jag räkna ner. Semestern skulle börja kl 12 och skulle då hem och fira Halloween med barnen som förberett denna dag mentalt och praktiskt i två veckor nu. De inledde veckan med att tillverka fingrar med blod,,dvs det var hemgjorda smala maränger med naglar i form av mandlar och blod(karamell färg), Sen gjorde de drakbajs(chokladbollar i bajskorvsformat med brunt strössel) Barnen har j u haft höstlov och fått chans till pyssel. Vännina Å är en pysselmänniska ut i fingertopparna när hon sätter den sidan till. Alla barnen har gått ut och letat kvistar men de kom hem med ett mindre träd som det smyckat med färglada papper, handgjorda pumpor i papp som är ditsatta med precision. Eftersom det var snöstorm ute fick jag åka förbi och hämta hem trädet..Vi kallar det vårt Halloweenträd. Till julen har man gran, till påsk har man påskris, midsommar midsommarstång och dagen till ära har vi dansat runt vårt Halloweenträd som står på mitt på vardagsrumsgolvet. Men om jag backar tillbaka så när jag väl kom hem efter lunch fick jag måla alla 4 tjejer efter deras speciella önskemål. En i taget var ensam med mig framför spegeln och samtligas karaktärer kom fram i målningen. Så sööta...fladdermus, halloween prinsessa, häxan Ursula, halloween ballerina. Dagen till ära var förutom drakbajs och fingar till fika så hade vi en hemmagjord pumpatårta. se bild nedan. Första gången man ätit marängtårta med marsipan...men det var gott och mycket sött.  Barnen njöt och lika så vi alla 4 vuxna för till fika var vi fulltaliga.  Barnen har lekt häxor och annat läskigt gulligt  och vi vuxna har njutit, drönat och lekt och ätit en god middag i kväll.  Helt plötsligt upptäckte vi att klockan var 8. Då var det dax för alla att runda av. Nu sitter vi här jag och min man och laddar inför morgondagens packande. Nu börjar man se ljusningen och det ska bli hur skönt som helst att få sol och värme i några dagar. Gud vad vi ska bada i havet...fuerteventura here we come......Det känns riktigt gott när vädret är uselt här att veta att man ska dra på bikinin om några dagar...

Jaha nu var man alltså äldre. 36 bast idag. Fick höra i veckan av en kvinna som är ett år äldre än mig själv, till saken är att vi satt och småpratade om livet, barn etc...så sa hon att Jadu, jag och du som är gamkärringar...jag stannade vid ordet och sen hörde jag inte mera..Öhhhh...Gamkärring???!! Jag??? Jag känner mig inte gammal även om siffran i passet blir äldre, ett år i alla fall. Nä jag tänker inte bli någon sur gamkärring. Jag ska kämpa för att bli en coolt fruntimmer i glada färger, mån om mitt yttre och inre.

Som vanligt när någon fyller i min familj så blev jag väckt med pompa och ståt. Barnen kom in med paket och min make kompa sången på sin klarinett. Idag blev det engelsk födelsedagssång..happy birthday. Fick paket och teckningar sen fick jag en fin frukost av min man och mina barn. Det hör inte till vanligheterna att han gör frukost så han åbäkade sig mycket i dag. De var så söta barnen för de tar verkligen allvarligt på att även vi fyller år. Gosade extra mycket och måga pussar blev det..Det går INTE att strunta i detta med födelsedagar. På eftermiddagen kom mina föräldrar med middag i bagaget. Åt en maroccansk gryta, på lamm som mor kokat för nån dag sedan och färdigställde här. Förutom päronen hade jag hade vänninan Å med familj till mat och fika...Himla trevligt att bara äta och träffas. Det räcker för mig....Nu ska jag dröna i soffan med min make och mina föräldrar. Vi kollar på dansbandstävligen på Teven. Garvar rejält mellan varven, de är ju inte kloka.  Nu ska jag njuta av min nya ålder....på med party hatten..life goes on.

Jag inser att jag inte är skapad för att jobba heltid, inte just nu i alla fall. I går hade jag en minst sagt lika lång dag som i måndags. Skillnaden var att jag hade en lååång dag och barnen hade en kort med bullbak. Vännina Å tog sats och hämtade alla barnen till mellis och bakade bullar som de fikade på sen. Peppe var ju på gig så han kunde inte hämta och jag fulltecknad på jobb. Tror det gick himla bra att hämta även om hon förmodligen får betala priset i dag. Men alla barn tyckte det var häftigt att vara hos Klara och Lovisa en eftermiddag. Jag hämtade dem mätta och nöjda kl 18 med en varsinn påse bullar i händerna. En smula sliten känner jag mig av att jobba så långa pass men jobbet kräver det just nu och jag måste ju göra mina timmar.

Fick i alla fall en mystimme med barnen och det gäller att vara 1000% med dem i dessa lägen för att jag ska känna att jag är mamma en stund i alla fall. Vi låg i stora sängen och läste den stora leksakskatalogen som kommit. Lämpligt inför JUL att se vad de önskar sig. De somnade strax efter kl 20 och jag gick upp och fixade kläder, morgondagens packning, röjde köket t o m fördukade inför frukosten efter som jag visste att min make skulle vara supertrött. Stupade i säng 21,30 och har sovit som en stock tills i morse.  Totalt slut. Vaknade i morse och hjäpte peppe med barnen, Elviras första kommentar när hon vaknade var..mamma jag känner att jag måste ha en såndär häst i katalogen. Hon är en häst tjej hon. Nu är det ny dag, vackert men svalt väder, barnen slutar tidigt i dag, peppe hämtar dem alla fyra, tror de ska Halloween planera för det är det stora snacket på skolan. Å överlappar mig så jag slipper jaga hem och ta på flexen, kan komma hem till 17,30 och Peppe kan börja jobba 16,30. Ja livet är ett enda pussel. Nu ska jag strax greppa svida om till promenixkläder och ut och gå min lunchrunda på 35 minuter dvs 3,3 km enligt stegräknaren. Prisad äro stegräknaren som peppar en som tusan...vägrar att äta lunch förräns 3,3km är gjorda.

Redan så här innan lunch denna måndag känns måndagsångesten redan bättre. Nu är man inne i trallorna och kör på som man inte gjort annat än detta. I morse ville ingen vakna så jag fick väcka alla inklusive mig själv. Mörkt, Segt och regnigt. Vi ville bara ligga under täcket. Just nu är dagen väldigt grå ute och kallt 4 grader, så sitta med en kopp varm te och ljus, värme från brasan och en skön filt om axlarna vore en höjdare. Men i stället ska jag dra på promenixkläderna..(har inte alls lust men måste efter all choklad jag smällde i mig i går plus kakor) regnkläderna och ge mig ut på en 35 min seg prommis med stavarna. Känns skönt efteråt när man ska sitta på rumpan i 3 timmar på eftermiddagen. ADIOS!

Söndagar går alldeles för fort och har för få timmar. Söndagar brukar alltid börja bra med morgon dans och drönande. Sen tar tagen fart och har man varit seg på lördagen så har man igen det på söndagen. Fix och don med tvätt, plock av kläder. Tänka ut matlåda till de närmaste två dagarna och laga den. Mera klädplock.  Packa ryggorna. Helst röja av så man startar någorlunda sjysst i huset för sen blir det risigt i slutet på veckan. Nu sitter jag här klockan är strax efter 22. Har några saker jag inte gjort kvar och  som känns ganska viktiga men tiden räcker inte och John blund påkallar sin uppmärksamhet. Får försöka göra det i morgon kväll eller tisdag. Att tiden inte räcker blir särskillt påtagligt när min make är borta och spelar. Då gör man allt det där själv...skönt när man är två för då har man en chans att få dröna en stund innan kudden ropar. Skulle gått på konsert men fick skänka min biljett till någon lycklig själ. Fick inte i hop det med barnvakt i dag och så kan det bli...får bli nästa gång. I morgon är det måndag och våndan sitter som ett smäck i själen. Måndagar är långa och jag sticker vid sju och kommer hem strax före sju och det gäller mig och tjejerna...full rulle med dagis, jobb, skola och två körer. Men de älskar sin kör så det är det värt. Sen är det tisdag och då känns det inte så farligt att åka till jobb utan då är man inne i veckorutinen igen...det är precis så man hinner slappa till på helgen och foga sig in i ledighetstänket. Tisdag då är min man ute och spelar igen så denna tisdag blir en vanlig tisdag med en ovanligt twist på slutet för min del. Har inte löst det ännu men det brukar alltid göra det. Det handlar om logistik, hur det ska gå till när barnen hämtas gärna tidigt, när det ska ske och helst ska man jobba skitlänge för att sen avsluta med föräldramöte. Inser att föräldramötet får jag slopa för jag kan inte vara på fler ställen samtidigt utan får ta hand om tjejerna. Peppe kommer inte hem förräns mitt i natten, den stackarn och sen ska han upp på onsdagen. Jag vet en som är mör då. Han kom just hem från konserten som verkar ha gått lysande bra och publiken verkade helnöjd. KUL. Fredrik Svanh drog fullt hus och showade så det stod härliga till...Verkar grymt. Nu är det dax att lägga sig för att vakna till en ny härlig måndag morgon. Min första tanke i morgon bitti ska bli: Man har inte roligare än man gör sig!!!

Dagen började himla tidigt för min del. Känndes som jag skulle till jobbet när Cornelia väckte oss. Tyvärr har jag svårt att somna om när jag varit uppe och rantat plus att Cornelia pratade hela tiden. Strax före 07 gick jag upp som en surmulen trist typ och brevid mig hade jag en kvittrade liten fågel. Satte en deg till frukostbullar och de var klara till lagom efter 8.30 Har varit surmulen hela dagen efter den här tidiga starten. Känner mig seg ochtrött. Trotsade detta och gick en prommis ner till sjön.Idag åkte mössan på för nu börjar det bli riktigt kyligt. Peppe och ungarna krattade löv och klippte ner buskar. Jag anslöt till dem under dagen. Ny bastad ligger jag och drönar i sängen. Peppe fixar fondue och tejerna sitter vid sin dator och spelar spel. Just nu känns det känns det bättre...stressen börjar rinna av och jag börjar njuta mer. Vi har pratat endel om livet och Peppe har kommit fram till att han inte alls vill förändra sin jobbsituation nu utan han säger att han haft några sega dagar på jobbet och tror mest han är uttråkad. Man har väl bra och dåliga perioder på jobb säger han..just nu ser det ut så här men vem vet efter nästa nedskärning hur det blir. Det är ont om pengar i kommunen så det ska möbleras om igen överallt. Vi båda är rörande eninga om att semestern ska bli en fröjd och kvalitetstid för oss alla. Vi har redan lagt undan 4 spadar en till oss alla så vi inte ska bli osams om vem som inte får gräva...Nu är det dax att kliva upp ur sängen och se vad kvällen har att bjuda på. I morgon bitti tidigt är det dans för min del sen drar Peppe i väg på konsert. Jag har en biljett men vi får se hur det blir med barnvakt 

Satt just och funderade på att jag alltid skriver kul och bra saker i bloggen. Det var länge sen den var svart utan spelgar mest det röda positiva. Och det är ju klart det är ju det man vill framhäva och det som får en att keep on going. Det svarta är nog bara ett nödvändigt ont. Just nu är både jag och min man inne i en rejäl SVACKA. Vi har haft det skönt å mysigt ömsom varit ilskna ovänner. Vi har suttit uppe en sen kväll/natt i veckan och pratat om varför och hur vi beteer oss mot varandra. Min man är verkligen super less på rutiner just nu som han beskriver det. Han jämför med när han frilansade och jag kan se att han får hålla tillbaka jämfört med det livet han hade som frilans. Han beskriver att han är less på att hämta och lämna barn, köra hit och dit till elever, spela lilla snigel, köra hit och dit till elever, mera lilla snigel. Ska livet vara så här sa han till mig härom kvällen? Och det här påverkar hans humör en hel del och blir ogörlig i vissa situationer och det är inte ens lönt att gå in i diskussioner för han ska vinna oavsett om det är rimligt eller orimligt det vi diskuterar om. Jag blir skitarg och lessen över hans förhållningssätt och säger inte ett ljud tills det blir en explosion nån timme senare, tja så går det i gång.  Sen kommer han krypandes och säger förlåt eller jag säger förlåt. Han känner sig kvävd i sitt konstnärskap och musiken verkar inte få utrymme. Å andra sidan är frilans inget alternativ just nu när man har små barn och familj. Dels är inkomsten himla osäker och dels lär man väl inte se röken av honom och det gör ingen gott. Men det är obalans hos honom. Kanske är det höstdepp vad vet jag. Själv är jag en höstdepp människa. Hatar sista veckan i oktober och de tre första veckorna i november. Usch. Jag vill alltid resa bort denna tiden för att samla kraft. Fantiserar redan om vart jag vill resa när jag fyller 40, Asien låter trevligt. Hur mår jag själv? Är ganska trött. Åker tidigt och kommer hem sent och hinner inte speciellt mycket. Är ganska less på min kropp men har lovat mig själv att när vi kommer hem från vår semester ska det brukas allvar. Visserligen rör jag på mig 4 ggr veckan så jag känner mig starkare men kosten är ett jävla aber. Jag är alldeles för svag i sinnet. Jag vet att jag mår himla dåligt av detta men som sagt 11 november drar jag i gång i huvudet och irl. Jobbet känns ganska segt och destruktivt just nu. Det är så många människor man träffar och man ger järnet och sen finns ingen energi kvar till dem man älskar. Tittar efter nya jobb men det är inte helt enkelt. Måste söka en utväg där med. Bebis har vi längtat efter men börjar smått inse att vi får lägga det på hyllan och vara nöjda med det vi har. Jag börjar bli *gamkärring* som man säger här uppe och de små börjar bli stora och livet är ganska enkelt på ett sätt. Har haft ganska stor sorg över detta i några veckor nu men börjar som sagt att ge bort alla bebis saker för jag vill inte ha dem kvar. Det är nog menigen att vi ska vara vår härliga familj och det är väl tillräckligt. Började gråta häromveckan när vår extra tjej sa en sån fantastisk kommentar ur hennes hjärta och hon brukar inte dela ut kärlekskommentarer hur som helst. Jag och Elvira och Lovisa satt i bilen och pratade om sjukhus och Elvira sa att ja mamma du blev ju opererad när bebisen dog. Blev du ledsen då undrade båda tjejerna. Ja det är klart jag blev, jag ville ju ha ett till barn, en bebis. Efter några sekunder säger Lovisa: Men du inte behöver du vara ledsen för du har faktiskt 4 tjejer redan och det räcker ju.  Kärlekstårarna brann innanför ögonen. För detta var en ren kärlekskommentar från Lovisa som med denna kommentar inkluderade sig in i vår hushållsgemenskap.  Ja jag har ju fyra tjejer att vara glad för och bry mig om i vått och torrt. Det får kanske räcka. Det finns de som inte har några alls.

Egentligen vill jag berätta massor som händer varje dag men kommer aldrig till punkten att sätta mig vid datorn hemma. Kanske för att jag sitter vid datorn på jobbet typ hela tiden. Det har hänt så mycket igen, tjejerna som sjöng konsert i kyrkan i söndags. De var så fina och härliga. Alla tog i från tårna. Cornelia som till vår förvåning sjöng solo i micken och kören slöt upp i andra versen. När hon gick fram till micken frågade hon körfröken och prästen: Vad ska jag sjunga? Hur skönt är inte det. Tänk att ha så härlig distans till livet som barn har. De är så härliga de där tjejerna. Alla fyra hade juliet klänningar ( våra tjejer plus extra tjejerna) Man blir himla stolt för de sticker ut lite extra.

Cornelias infektion i benet verkar ha vänt. Det ser fortfarande styggt ut men svullnaden minskar i omfång. Pencilinets förtjänst. Läkaren var himla orolig faktiskt över den här infektionen och hon påtalade det flera gånger för det såg inte alls bra ut förra veckan. Vi ska fortsätta medicineringen och tvätta. Till saken är att jag nu också uppdaterat mitt förband skåp. Frågade på HC vad behöver jag för att klara mig. Sjuksköterskan plockade ut ur sitt skåp och visade sen fick jag prover så jag kunde jämföra på Apoteket. Därefter gick Cornelia och jag rakas påret till apoteket och handlade. Fick mycket för 160 kr. Nu har vi det nödvändigaste, mjuka och hårda kompresser, stripes, strechiga nätplåster, vanliga plåster med prinsessor såklart och lite till. Skönt att vara utrustad. Var lite bekymrad över detta när peppe skar sig i fingret men nu så ska vi klara saker och ting till en början i alla fall.

Jaha nu är det dax att jobba. Var på jobb tidigt för att hinna jobba i hop tid. Måste vara borta en del pga Cornelia, igår till sjukan, i morgon kolla synen, lägga av lite tidigare för att möta upp peppe i spelningar. Ja då sitter man här i mörkret fast nu börjar morgonen gry. Dags att prestera..Usch jag vill inte.