I morse tänkte jag ta mig per cykel till jobb men har fått veta att min cykel är som en nedförsbacke att sitta på och att all tyngd hamnar på styret dvs rumpan uppåt och man lutar frammåt för händerna är  under eller i rumphöjd. Hm gissa hur det är att ha 100 kg på ett styre. Då blir det tämligen vingligt. Inte konstigt att jag hatar att cykla. Dels får jag ont i handlovarna(pga tyngden på händerna) och sen vinglar jag som bambi på hal is. Peppe ska fixa det har han lovat. Istället greppade jag stavarna och gick, är lite snål nu med bensinen eftersom räkningen vi fick var höjd till skyarna och det lär nästa bli oxå. Ska försöka passa på att ta mig till jobb utan fordon. Prommisen var hur seg som helst och tog nästan 55 min i stället för 45 min. Kondisproblem av stora mått men ja, jag hann ju med att stirra på omgivningen och det stora nya arenabygget och dess arkitektoriska form. Sen hann jag tänka en hel del om livet som egentligen är rätt trevligt förutom att man tillbringar tid på rumpan på en kontorsstol dagtid. Kvällarna är skitmysiga och vi försöker ha semester feeling när jag kommer hem. I går kväll när jag väl kom hem slängde jag mig i poolen som nu verkar har blivit fräsch med mycket nytt vatten och diverse kemikalier. Sen åt vi en micro middag, rester med andra ord. Efter detta så fick jag ett sån otrolig längtan efter svågerns frukostbröd så jag snurrade i hop en dubbelsats med alla ingredienser men bytte ut mjölet mot dinkelsikt. Det blev hur gott som helst. Jag älskar verkligen dinkelsmaken som är rustik och en krydda i sig självt. Fantastiskt recept som han delade med sig. Alla var jätte avundsjuka när jag kom med mina bullar i morse till jobb och tittade med dregel i mungiporna när jag mumsade på dem. I alla fall när när degen var på jäsning så drack vi ett glas gott vin och satt och mös och pratade. Grannkompisarna kom över en halvtimme och tjatade. Vi njöt av solnedgång och sen hamnade i drönandes framför teven och klockan blev naturligtvis alldeles för sent men det gör inget för sommarvärmen håller en ändå vaken. Min aktive man håller som bäst på att beta av endel på listan TROTS att jag sa att vi fixar det i lugnt mak när jag är ledig och Trots att han själv sa att nu ska han ha några avkopplande dagar. Nehej då..inte..till tippen med skrot, gjort ren spis och ugn så det blänkte när jag bakade. Kul i oförsig att man ser in i ugnen och kan se vad som händer med läckerheterna där. En tur till affären för att handla men lyckades på nått sätt hinna till badstranden för ett dopp. Idag skulle de en tur till tippen igen och sen till badstranden för ett dopp. Planen är att de ska komma och hämta mig kl 16 och sen åker vi alla ut och doppar oss. Vi har förskräckligt varmt här. 30 grader ute och det verkar vara åska i luften. Till kvällen är vi bjudna till grannarna tvärs över gatan ett par i 63 års åldern. De ska bjuda på middag(blir lite stressad över sånt, vad ska man prata om i flera timmar) som tack för att vi passat deras hus och fixat och donat när de var borta i USA 2 månader. Gulligt i alla fall. Nåja vi får se hur det blir. Tur man har barn att skylla att de är trötta om man vill hem. Nä nu måste jag göra ett ansats till att ta tag i jobbet dvs utreda och skriva..känner att det är hur tråkigt och torrt som helst och känns verkligen som datorn självantänder vilken sekund som helst pga uttråkning. Nåja man tjänar ju stålar...Gott nog!

Dagens tanke: Njut av sommaren på alla sätt och vis. Snart är den faktiskt slut. Det går fortare än man tror.

Jag har precis erkännt för mig själv att min smärta i knät som jag haft i ca 2veckor beror på hastig viktuppgång. Jag har kännt det förut men det försvann när knäna aklimatiserade sig och när jag sedan gick ner i vikt. Jag kännde det när jag var höggravid med minstingen när jag på slutet gick upp ganska fort..4 kg sa pang. Jag har gått upp en hel del men har ännu inte vågat väga mig. Mätte i alla fall midjan med mitt midjeband som jag klippte till när jag började GI förra året. Hade ca 4 cm tillgodo i morse så ungefär 12 cm i midjan har kommit till och det känns i varenda bralla och varenda tröja som sitter som ett slick på kroppen.  Svor som fan när jag tog stavarna och gick till jobbet. Hade lovat att gå för jag ska ta hem vänninans bil hem efter jobb. Tänkte det kunde vara en bra anledning till att gå. Men det var en pustig och stånkig prommis. Varje uppåtlut kände jag belastningen i knät. När det var helplatt var det okej. Jag har kännt det i trappgång i ca 2 veckor och har väl insett men smygbehållt det för mig själv så jag kan fortsätta moffa i mig. Vad taskig man är mot sig själv och tillåter sig att förfalla så där. Hur kul är det egentligen på en skala att känna att rörelsefriheten börjar bli begränsad och då pratar jag inte bara om prommisar utan även att böja sig ner, leka och stoja med barnen, älska vilt och passionerat med min man. Jag ska under en tid fundera över hur jag vill ha det och hur jag vill vara. (önskar jag vore smal och kunde äta allt utan att bry mig med det vill väl alla) Tänker inte göra något förhastat mer än dra ner på sockret och kanske röra mig. Måste söka kraft och inspiration och jag vet vad lösningen är men lösningen måste även finnas med i känslorna. Skönt att jag erkännt även här för då blir det svart på vitt på något sätt och inget jag smusslar med. Har stora funderingar över nästa veckas dans gig...som det känns nu så funderar jag på att tacka nej..Är totalt otränad och rör mig som ett kassaskåp i min mening. Känner mig inte så fin i mina rörelser utan det blir hackigt och statiskt. Ska försöka dansa litet varje kväll och försöka hitta känslan och hittar jag den känns det också fint att dansa och visa de där delarna jag har på kroppen på ett sensuellt och vackert sätt. Oj den här bloggen blev lite svartare än vad den varit. Men verkligheten kommer i kapp och gör sig uppmärksammad och jag kan inte blunda utan måste inse koncekvenserna. Hittade tillbaka till en inspirationsblogg av en kvinna i samma ålder som gått ner hur mycket som helst och hon fotograferar och lägger ut sina maträtter och recept på bloggen. Hon ger en mycket att tänka på.

Dagens ord :Fan ta allt gott godis och god choklad och goda bakverk. Men det är ju gott. Det goda kan avnjutas ändå men på ett sunt och friskt sätt. Finn vägen dit.....

Sitter och förgås av värmen på jobbet. Luften står stilla och känner mig svettig på benen och om fötterna. 28 grader just nu innomhus..pust. Har fyllt i lite kallvatten i sophinken och kört ner fötterna där under skrivbordet. Känns nästan som ett dopp i sjön fast det egentligen är en liten pöl under skrivbordet. Nåja jag tyckte själv det var fyndigt. Har haft en jätteskön helg med sol och bad och riktig tropisk hetta, små samtal om livet. Härligt. Har hela klanen dvs svägerskan och svågerns stora familj kvar och har verkligen fått känna på hur storfamilj fungerar och låter och känns. Är ganska trött nu!!! Är onekligen van vid tumult men inte av denna kaliber som är av tivoli format. Jag vet att vi själva kommer att ha det så här om en 6-8 år. Men förhoppningsvis kommer intensiteten att skruvas upp så man hinner vänja sig och inte från 0-100 över en timme när 8 pers flyttar in. Insåg att vi får lov att bygga ut huset och göra ungdomsgårdsrum med egen teve, dvd och myspys belysning och chips och coca cola skåp. Helst ska vi ljudisolera detta tillhåll oxå. Nåja jag har ju några år på mig att lösa det rent arkitektoriskt och fundera över ekonomin. Ska minsann baka in ett ved eldat badkar i samma projekt där kostnaden förmodligen är en fis i rymden jämfört med utbygnaden. I morgon åker hela gänget hem och alla är nog helt klart mätta och nöjda på vad som givits och tagits, grotts och odlats i relationer, pussats och kramats och alla bus med varje filur, alla skratt och så får vi inte glömma skörden av alla härliga myggbett. Jag känner mig jätte tillfreds med dessa tre veckor som vi verkligen tillbringat med familj. Trots att man är slut (värmen är nog bidragande till detta) så har inputen fyllts på med händelser, intryck och känslor. Nu har man att ta av när hösten gör sitt intåg. Mina tjejer är överlyriska och de har verkligen fått härlig kontakt med sina skånska kusiner. Nu är det upp till oss att verkligen se till att de får odla den mer så de blir tajta frammåt i livet. Men basen har de fått, defenitivt. Det sorgliga är att alltid när vi lämnar varandra så vet vi inte när vi ser varandra nästa gång. Det är ett aber med avstånd och i detta läge är Sverige himla lååååångt.

I dag är det dessutom inte vilken dag som helst. Min härlige man fyller år så sedvanligt klev vi upp tjejerna och jag. Först smög jag upp och sen kom Elvira upp. Hon ville plocka blommor till sin pappa. Nakenfis som hon var, nyvaken med håret rätt upp sprang hon ut 06,30 på tomten och plockade de blommor hon hittade. Med en viss besvikelse över att det inte fanns 7 sorter och att jag fått berätta för henne om att det är ganska lite blommor som växer mitt i sommaren så blev hon ändå nöjd. Väckte Cornelia som satte sig upp bara jag sa ordet paket. Hon väste till mig på sin hesa röst...Men mamma, pappa sover ju på riktigt ju. Ja sa jag det är väl jätte bra då vår vi väcka honom på riktigt. Alla i huset sov medans vi tågade in och sjöng för honom. 4 paket delades ut. 3 st med innehållandes färglada kalsonger och ett större paket med riktiga joggingskor. Döm om hans förvåning när han öppnade det. Jaha, nu ska jag motionera sa han och skrattde och var tämligen överrumplad och glad. Ja pappa sa tjejerna du ska få springskor så du kan träna dina muskler som är svaga..ha ha. Under dagen har han provat sina skor varpå han ringde mig och sa att de verkade passa. Snacka om tur jag har. Han kännde sig genast mycket smärtare bara han hade dem på fötterna...Nu ska jag jobba en stund till sen ska vi hem och käka god middag alla 12 och jag ska göra en stor marängswiss som får vara den stor grande finale på dessa tre veckor.

Dagens goda: Grattis min älskling

Dagens onda: Hatar att säga hejdå och att landet är så lååångt.

Idag är det i alla fall inte synd om mig. Fick njuta av sol och bad i eftermiddag vilket känndes enormt välförtjänt efter förmiddagens hysteriska stress.  Omfördelade mina semesterdagar så i morgon är jag ledig i stället för början av en här veckan och sen hela helgen..Jag passade på att sluta tidigt i dag. Vid 13.Jobbade in lunchen vilket jag egentligen inte får men får är snälla djur på Gotland..... Sagt och gjort som den fattiglapp jag är så sålde jag ungarnas fonder och stack till MC donalds och köpte cheesburgare till hela gänget som var på beachen. Körde bilen direkt ner till stranden där alla låg som packade sillar och mitt i sill högen låg mina alla 12 sillar. Varma, solbadandes och lyckliga. Barnen är i sitt esse på stranden. Alla badar som tokar. Det var ljuvligt att kasta sig i plurret och pusta ut och titta på den egna kärleksfulla sillhögen som jag tillhörde. Ett helt sill läger med eget parasoll. Stannade några timmar och sen bar det av hem. Vi badade och stojade hemma, drönade och sen ordnade vi en god grill middag och när vi väl fick äta den var alla hysteriskt hungriga. Mätta och nöjda och snudd på övertrötta så somnade alla barnen. I kväll drönar vi bara och njuter av lugnet...på altanen och i poolen. Snart väntar sängen och i morgon vaknar man upp till en ny härlig dag...Det är dessutom lönedag..så underbart för dessa fattiglappar.

Dagens ord...lyckliga äro de badande fattiglapparna.

Ja i dag är det himla fint väder har jag konstaterat från insidan av detta hus. (jobbet) Kontinuerliga rapporter har jag fått från badstranden där hela gänget befinner sig.  Jätte varmt i vattnet och jätte varmt och klibbigt i luften. Jätte härligt och allt är sååå kuuuul. Nästan så man blir lite surmulen när de ringer. Okej lite avis är jag allt. Typiskt att solen ska skina starkt och varmt när jag inte har semester. Typiskt att man inte behöver stå under tak eller knyta fast sina grejor eller ta på sig en tröja för att man huttrar lite när man är på beachen! Suck! Gud vad kul jag har i dag på jobbet med all stress och hysteri. Lite sommar feeling fick jag när jag kutade ner på stan och köpte glass till mig nu till fikat. Nått sörjemedel bör man ju ha. Tröstätande för vädret och tröstätande för jobbet...Nejhej..nu är det dax att tänka om och inte pissa på sig själv. Det är ju kul att det är sommar i alla fall och att det är ljusare tider.

Dagens ord. Lyckans ostar alla ni som är lediga en dag som denna!

Dagen började jätte fint. Sömnig i ögonen steg jag upp först av alla. Köket luktade fortfarande nybakta frallor eller bullar som de säger i skåne. Min svåger var så go och bakade bröd till mig så jag fick med mig underbara frallor till jobb. Snacka om lyx. Han bakade sedan mera till de andra i morse till frukost. Underbara och goda små brödbitar och verkar vara busenkelt och hyfsat nyttigt med frön. Väl på jobbet så gnetade jag på för det är ju endel att stå i. Visste att alla de andra utom svägerskan skulle till badhuset och leka loss. Sagt och gjort de åkte till badhuset och bade. Svägerskan ringde mig strax efter kl 10 och ville hämta min bil och tog en prommenad genom stadens fåtal centrum gator. Jag ringde upp när jag trodde att hon närmade sig..vi pratade och hon gick. Plötsligt hörs ett brak på andra sidan luren och sen blev det tyst som graven. Reste mig med en stark känsla av att nu har hon vurpat. Tog mitt pick och pack kutade ut och visste att hon inte alls var långt borta utan alldeles runt hörnet. Mycket riktigt, där satt hon krit vit i huvduet och grinade mycket illa åt smärta. Foten började likna en fotboll. Rusade upp och köpte bedövning till henne, cigg, coca cola, alvedon och elastisk binda. Hade med en det kallaste jag hittade i jobbets frys...fryst leverpastej som hon försökte kyla bula med. Såg att hon hade jävligt ont. Sprang och hämtade bilen backade upp den brevid och hon hoppade på ett ben in. Efter lite stressad förvirring så körde jag in henne till Akuten och som det ser ut nu så är hon fortfarande kvar på sjukan i Gävle. Det känns lite som om det är något mera än en ren stukning för hon kunde inte alls röra tårna knappt. Mina tankar går till henne just nu och den stora oturen i detta. Trots allt har vi haft två urmysiga kvällar och jag tror vi får några till innan de åker hem. Jag hoppas det innerligt. Nu är det snart dax att stänga verkstaden och åka hem till de fruntimmerslösa karlarna som har det hett om öronen med 8 barn. Med sol i sikte!

 Dagens värsta är: Jag förbannar högklackat även om det är snyggt med jävligt opraktiskt och dumt!!!!

Efter en hektisk slutspurt på den sköna 2,5 veckors sköna semestern sitter man åter på fläsket i stolen på jobbet. URK! Hemresan gick bra från Malmö i fredags men den var seg. 78 mil nonstop på 10 timmar och 4 kiss och mat pausar. Fantastiska barn och en mycket trött man som inte körde mycket alls. Han somnade faktiskt vid ratten mitt under en konversation. Läbbigt. Jag ruskade tag i honom. Sen var ratten min och kudden hans. Prisa gudarna för choklad, coca cola och tuggumi. Väl hemma började upp packning samtidigt som man ska röja och rensa och om organisera i huset, för igår anlände 8 st Malmöbor till stan för att flytta in temporärt i huset. Vi hade organiserat det fint jag och min man(klappar mig på axeln) men gissa hur mycket packning 2 vuxna, 4 tonåringar och 2 små kusiner kan ha i en jätte stor bil. Men det gick bra när allt var ur väskorna. Efter detta hade vi en mysig kväll med prat och grill. Även fast vi träffats nere i Malmö den senaste veckan blir snacket intimare när man bor tätare i hop. Trevligt! Så nu sitter jag här som sagt på rumpan med några extra semester kilo, solbränd och med ett stort suck. Stämningen på de kvarvarande kollegorna var milt sagt sur. De var irriterade och griniga och jag frågade om de var slutkörda och det verkar ju som det. Irriterade på ditt och datt och på mej med för att jag skapade diskussion. Nåja avfärdade detta med att fråga finns det en irritation mot mig för att jag anser att man ska diskutera saker från ett humanitärt och lagstiftningsmässig aspekt???  Nääeee fick jag till svar. Då så!

Ringde hem till semesterlirarna för en stund sedan. De var visst på stranden. Blir jävla avis. Var grymt att kliva upp i ett sovande hus i morse. Alla 11 låg och sov gott i olika vrår och solen tittade fram från molnen. Nåja  har 11 dagar kvar att arbeta till nästa ledighet...nedräkningen har börjat.

Dagens hjärta ger jag min man som är så himla underbar och skön och härlig. Vi har det fint ihop.

Har nu en vecka kvar av denna semesteromgång. Haft knappa 2 veckor och det känns lite litet men den som väntar på något gott vet att det kommer en liten semestertur i augusti och kanske en liten i november. Tiden får utvisa om den sistnämnda blir av. Har det ganska soft i Malmö. I går var första dagen som vi inte låg vid havet men vi gjorde annat i stället. Jag gjorde stan i 2 timmar och de andra drönade på stan. Sen åkte vi ut till en tema lekpark, ett skepp med diverse lekataraljer. Skitkul tyckte barnen. De har så himla fina lekparker i denna staden. Varje känns om ett tivoli. Idag ska vi till förmodligen en tur till havet och doppa oss i alla fall. Vi ska även ha lite grill kalas för svägerskan som fyller på torsdag. I morgon bär det av till helsingborg för att hälsa på vänner till peppe. Kanske blir det en tur till helsingör om sikinerna räcker och lusten faller på. Och just som jag skrev orden ringde vännen A och gav vägbeskrivningen. Jag som inte har någon gps mer än den i skallen. Nåja det ska nog gå lysande. Jag tycker sånt är spännande. Vi hamnar hur som helst i Helsingborg någonstans och sen får vi väl ringa. Nu är det dax att hoppa i kläderna och göra något vettigt av dagen. Eller rättare sagt man behöver inte göra vettiga saker. Det räcker att mysa och dröna och finnas till. Det är semester.